Borde det inte räcka med spillda liv nu, borde inte ungdomarna ta sig i kragen nu och lägga av?

Jag är själv en ungdom, men jag vet att mitt liv är värdefullt, jag värderar mitt liv högt.

Jag har lärt mig att man inte ska ta livet för någonting uppenbart.

Men hur många liv ska det krävas för att alla andra runt om i Bollnäs ska få upp ögonen och inse det? Enligt mig är ett enda liv för mycket, hur många liv har det inte gått till spillo nu, hur många unga själar ska behöva lämna världen för någonting så idiotiskt?

Borde det inte vara en självklarhet att lägga ner allt dumt nu, borde de inte varit självklart för längesen?!

Hur mycket mera ska behöva hända för att ni spolar bort allting, slänger det, eller tackar nej till det? Hur mycket mer ska andra behöva få lida för att ni väljer så pass dumma val?

Ingen är odödlig, och ingen kommer att bli det heller, så om det är de ni tror så borde ni verkligen tänka om i andra banor direkt.

Att dö en ung ålder är inte normalt om man inte lider utav en dödlig sjukdom, att dö när man är gammal och har levt livet är normalt, men det verkar inte vara så självklart för alla människor...

Att det förekommer nu, 2011, borde vi inte ha kommit längre i utvecklingen än så?! Borde det inte finnas tillräckligt mycket fakta för att ni ska förstå allvaret i det hela?

Jag vet inte hur ni tänker, jag vet inte hur ni resonerar, jag vet inte vad ni värdesätter i erat liv.

Jag kan bara prata för mig själv, jag kan bara stå för mina egna åsikter..

Jag trodde det var nog med unga liv som gått till spillo, men så fel man kan ha, men låt detta bli det sista!

Over and out / Linda m Jonsson

De var ett bra tag sen jag var här nu, har haft fullt upp med att få alla snurriga tankar ur huvudet.

Månaderna innan jul var ganska så jobbiga, hände saker inom familjen som jag inte tänker gå in på mera här..
Men en av de sakerna var att min älskade morfar somnade in, vilket tog hårt på mig, för det var inte väntat..

Så det har tagit sin tid för att få ut alla tankar som har snurrat runt runt i mitt huvud ett bra tag nu.

Men äntligen verkar det som att allting i tankarnas väg börjar ordna upp sig igen, vilket är skönt måste jag säga.

Jobbat lite har jag gjort också, skönt när det rullar in lite extra pengar i kassan måste jag säga! hehe

Just nu sitter jag uppe och lyssnar på musik och funderar på allting. Ganska skönt att vara den enda som är vaken, eller ja, mamma och jenny ligger i sängen och pratar med varandra, men det är bara jag som inte lagt mig i sängen än, blir om en liten stund.
Ska sitta här och fundera en liten stund till fakiskt.

Jag skulle vela packa ihop alla mina saker, och flytta långt härifrån, bara för att.. Starta om på nytt någon helt annan stans, bara för att en gång få stå helt på mina egna ben och klara mig själv.

Men frågan är om jag verkligen vill det, helt själv..
Jag menar, alla mina vänner har jag här, eller inte alla, vissa har flyttat för att dom pluggar på annan ort, men jag har ändå en skara människor här som jag inte vill flytta ifrån.
Men någon gång måste man väl ta tag i sig själv utan att tänka på alla andra, riktiga vänner behåller man ju även fast man flyttar..

Ne, jag orkar inte skriva mera nu, skrev nog mest lite för att Emelie påpekade igår att det var länge sen jag skrev någonting här, så får göra henne lite glad med att uppdatera sidan här, får se om det blir nå flera inlägg inom en snar framtid eller om det bara är nu, sen kanske det tar en två kanske tre månader igen? Who knows..

Sängen ropar mitt namn nu, så jag tänkte joina den nu, de låter vettigt. Måste ändå ta mig upp imorgon för att släpa iväg mig till Arbetsförmedligen på något tjoffsan hejsan grej... Är inte precis motiverad till det just nu, men vad gör man inte?
Går jag inte dit imorgon på det så får dom väl spunk på mig med tanke på att jag inte kunnat gått de andra tre gångerna.. hehe...

Nej, åter igen så ska jag försöka skriva de sista raderna för dagen - utan att kluddra hit en massa mera onödiga ord som ändå är meningslösa!

Godnatt och sov gott folket, vi höres någon dag framöver kanske ... Haha!

/ Linda M Jonsson