Ibland bara lättar allt, tyngden jag har haft på mina axlar som tyngt ner hela mig har lättat. Och den lättade utan att jag behövde lyfta ett finger, vilket gjorde mig så lättad att jag nästintill började gråta. Jag har nu fått ännu ett vikariat, och det är så underbart att det inte kan beskrivas med ord.

Ännu bättre är det att jag äntligen ska få jobba nätter! lyckan i det hela är obeskrivligt och jag är lycklig nu!

Det är även endast två dagar kvar på vikariatet jag går på nu och det är lite tråkigt för jag har trivts så oerhört bra. Jag har även lärt mig så mycket mera om andra människor. Det har varit en väldigt givande sommar med andra ord.

Det är så skönt att äntligen få andas ut igen och kunna bara vara och veta att de mesta löser sig. Ibland fungerar allt som jag önskade att det skulle göra den första gången.

Ska snart lägga mig i sängen för att sova så jag kommer upp till jobbet imorgon. Det är en glad Lindah som går till sängs ikväll!

Over and out / Lindah m Jonsson

Ibland blir jag tyst och stänger ute världen för jag behöver tänka och vara för mig själv och inte dela mina tankar med omvärlden.
Men för omväxling tänker jag dela med mig av en tanke som smått gnager lite, och därav drar jag mig för att ställa frågan jag vet att jag borde...
Det är ju så att jobb inte växer på träd, dom är svåra att få och det är ibland svårt att få tag på ett jobb man trivs med. Men just nu för stunden är jag tillbaka med de jobb jag trivs med och vill jobba med. Men ovissheten om att få stanna efter sommaren eller inte skrämmer mig.. hur blir det då med pengar igen, kommer jag att hitta ett annat jobb eller är det dags att sätta sig vid bänken och plugga igen?

Jag önskar att allt vore enkelt och svaret blir det jag önskar. Men i veckan måste jag fråga, jag måste fråga om jag får jobba kvar eller inte. Om dom inte kan ha kvar mig, hur tar jag det?

Ibland känner jag att allting var så mycket enklare när jag var liten, nog för att de är klyschigt att säga så- men de stämmer. Allt var enklare då.
Men varför ska man älta i de när det är dags att vara vuxen och ta ansvar..

Med denna tanke kvar i huvudet så ska jag sluta klaga här och istället koppla av lite till framför tv'n innan detär dags att sova.

Over and out / Linda m Jonsson

Jag sitter på balkongen och lyssnar till det dova mullrandet som kryper närmare. Regnet nuddar balkong taket och ger ifrån sig ett lugnande ljud. Himlen lyses upp av de stora blixtrarna som leker. Jag måste säga att jag har det väldigt bra nu, jag trivs att sitta i min balkongstol och endast njuta av detta.
Det får mig att bli lugn, att tänka de tankar som gror innuti mig. Jag känner hur hela jag lugnar ner mig och bara kopplar av.
Tänk vad underbart det kan vara att leva, och att samtidigt känna sig ensam fastän jag inte är det.
Min sambo sitter vid sin dator, trafiken passerar nedanför våran balkong, och där sitter jag i min bubbla och kopplar bort allting runtomkring mig när jag tittar ut på den mörka himelen, gatulamporna som står längst vägen för att lysa upp. Det känns som om attjag är ensam fafastän jag har människor runt om mig.
Och känslan är skön och befriande. Det är underbart här och jag trivs.
Tänk om jag inte behövde lämna balkongen, inte sova för att kliva upp och jobba imorgon - då hade jag suttit kvar i någon timme till med täcket runtomkring mig och några tända ljus,fortsatt att befinna mig i min lilla bubbla där jag nu trivs så bra.
Men in igen måste jag, och då spräcks bubblan och jag kommer att inse att jag inte är själv. Även de kommer att kännas bra, för inne har jag min sambo och den fyrbenta.
Innan verkligheten slår in, sitter jag här en stund till med åskan, regnet och blixtarna.

Over and out / Lindah m Jonsson