Nu på kvällskvisten när jag var på väg hem så kunde jag inte motså att plocka några äppelblommoskvistar, dom är ju så fina!
Så jag plockade några stycken och satte i en vattenkanna ute på min balkong, hur mysigt som helst blev det !
Och självklart så kunde jag inte låta bli att ta fram kameran och knäppa några kort.
Och för en gångs skull så blev jag nöjd med resultatet också.
Så tänkte ladda upp några bilder här innan jag slänger mig i soffan och tittar på en film och möjligtvis somnar en stund.

Såhär blev resultatet, vad tycker ni om det ? Själv är jag nöjd med det. Och jag älskar när vita blommor med vit bakgrund är i svart/vit. 
Så nu är det en nöjd Lindah som kryper ihop till en bra film, eller dålig. Haha.
Imorgon är det sista arbetsdagen innan helg, så jag längtar! Får hem min älskade Mack! och så kommer min finaste vän Jonas över hit och tittar på film och bara myser på med mig. Det kan ju inte bli en bättre start på denna helg än min i alla fall.
Hoppas att ni alla lägger er till sängs med lika gott humör som mig ikväll !

Over and out / Linda m Jonsson 

Nu de senaste två timmarna av denna kväll så jag har jag och Tracy Chapman myst i min lägenhet, och gör det fortfarande. Blandat med leenden och tårar sitter jag här på golvet i min lägenhet med endast skenet ifrån min dator och de tre ljus som står på min byrå och den ljuva stämman ifrån just Tracy Chapman.
Vi har haft det trevligt, och mestadels har det varit leenden, men sen helt plötsligt försvinner leendet bakom de tårar som rullar ner, men efter en stund är det tårar blandat med ett leende.
Jag förstår inte hur den människan kan få mig så trollbunden av musiken. Det är oerhört skönt faktiskt.

Men det är en sida i min som inte ens jag förstår.

Som nu när jag är själv i min lägenhet, så på någotvis så trycker jag själv på mina dåliga knappar och framkallar tårar. Kanske det är för att lätta på allt som finns inuti mig, eller kanske för att jag har mycket enklare att visa känslor när jag är själv.
Det är som det är de där, men på någotvis så är det skönt och förlösande, och det är ju huvudsaken.

Jag funderar på att ta med mig musiken i säng om en liten stund, känns som att det behövs ligga bekvämt i sängen, ryggläge, titta upp i taket på mina barnsliga självlysande stjärnor som finns där, och sedan bara låta tankarna flöda, och för hoppningsvis så hoppar några ut ur det lilla huvud min kropp släpar runt på.

Det mycket jag vill göra, mycket jag vill lära mig, mycket jag vill bli bättre på.
Det känns på något sätt som det är rätt tid att göra nya saker och lära sig flera saker.
Men frågan är ju då, vad ska jag lära mig och vad ska jag göra ?
Det tåls att tänka på, jag kommer nog på det vid rätt tillfälle skulle jag tro, det brukar bli så.
Eller så hoppar jag bara in i ett tillfälle, haha.

Åh vad jag älskar att rensa huvudet till riktigt bra musik. Fortsätter det såhär så blir morgon dagen helt toppen, det känns som att det kan bli så.
Bara jag har rätt inställning och somnar med rätt inställning så brukar det lösa sig, bara jag vaknar med rätt inställning också.
För det är ju kruxet i det hela, att vakna med rätt inställning, fötterna på rätt sida jorden och leendet på läpparna och sedan känna hur livet bara finns till för mig och alla mina ambitioner.
Men med tanke på vilken underbar friskluft jag andats in idag så ska det inte vara några problem alls tror jag.
Jag är egentligen en halv negativ människa och trivs med det, för på något sätt är det jag, de bara är så.
Men kanske även jag ska konvertera en liten smula över till att bli lite mera positiv till saker ?
Ja om det blir så, då lär ju ni som läser märka det, för då blir väl detta en över positiv blogg.
Men frågan är om det skulle vara någonting bra eller negativt ?
Jag har ingen aning och orkar inte fundera kring det nu.

För just nu känns det bra, allt känns bra, och så ska jag låta det vara.

Over and out / Linda m Jonsson 

Just i denna sekund känner jag mig knäpp, för jag vill göra så mycket, men orkar inte göra någonting, även fast jag verkligen vill..
Jag har lust att göra allt, samtidigt som verkligen ingenting.
jag har en masas energi i kroppen som jag inte vet vad jag ska göra med det.
och det känns lite jobbigt.
För jag sitter i dator stolen nu, men jag sitter knappast still, jag hoppar upp och ner, vill liksom inte riktigt sitta stil även fast jag vill, men ja, det är sjukt.

jag är sjuk nu.

Såna här stunder önskar jag att det vore varmare ute, så man kunde ta alla sina fina vänner, vandra ut, och sedan bara vara helt bäng i huvudet.

Nog för att det inte är speciellt kallt ute nu, så är det ändå inte väder för det, plus attt det är lite halv mörkt ute nu, vilket är synd.

Att bara få för sig att hoppa ner i vattnet och flumma runt vore ju underbart, men i detta tillfälle om det hade varit nu ikväll så hade jag förmodligen med stor säkerhet bara varit jag som hoppat ner och tyckt att det var skönt att svalka av sig i isigt kallt vatten.
Men ja, jag är som jag är ibland också.

Jag kommer nog aldrig riktigt växa ifrån mina galna idéer jag har, och det är jag glad för.
För utan dom, vad vore jag då ?

Jo jag vore en tråkig människa, som ungefär 75 % av världens befolkning är, vilket skulle vara enormt tråkigt vill jag lova.
Varför vara tråkig när man kan vara full av liv och idéer ?

Ja som sagt så är jag fullproppad med knasiga saker jag vill göra, men skulle jag göra alla de sakerna nu så skulle jag bland annat vara 
* Jätte kall för att jag tog årets första dopp.

* Inte ha något hår kvar för det skulle ligga på golvet för att jag tagit fram en rakapparat

* Skulle ha fullt av en massa onödiga piercingar överallt i ansiktet och nacken

* Haft några udda tatueringar

* Klyvt min tunga bara för att

* Lagt in plattor under huden för att få ett coolt mönster på min arm

Ja det där var några av de saker som jag i nuläget kan börja fundera på, och varför må ni undra ?
Ja varför, det undrar jag också ibland, men när jag täkner på saker så kan det bli sånt här som kommer upp i mitt huvud.
Några av de där sakerna villö jag faktiskt göra, eller ja, alla saker vill jag väl göra, men innan jag gör vissa av dom så ska jag ta mig en redig funderare.

Som att raka bort allt hår har jag vela gjort i flera år, men det blir aldrig av.
Men vem vet, någon dag kanske även det blir av, och då står jag där lycklig, ful och skallig.
Underbart !

Nej jag tror jag ska sluta skriva nu, känns som att jag redan har skrivit en hel massa strunt och skit, så jag ska inte skriva mera sånt nu.
Nu ska jag försöka göra någonting mera viktigt, men jag har ingen aning om vad, så jag stannar kvar vid datorn och fortsätter att skriva strunt på andra platser än just här.

Over and out / Linda m Jonsson 

Finns det någonting värre än just nätter som dessa ?
Då du vet att du bör sova, du känner dig smått trött, men när du lägger dig i sängen så är det precis som om att all trötthet bara rinner ut ur dig lika fort som ett andetag.
Du känner pressen av att du måste sova, för du ska trotts allt upp om ca tre timmar, men nej, sova är det sista du kan.

Det är då paniken vaknar i mig, det är då jag får alla känslor på en och samma gång, jag blir frustrerad.
Allt blir bara en enda stor röra i mitt huvud, i min hjärna, hela jag blir totalt kaos för stunden.

Jag hatar dessa nätter, samtidigt som de på någotvis har en viss charm ändå konstigt nog.
Vad som är charmen i det hela har jag dock inte ännu kommit fram till, men någon konstig undermedveten charm har det i alla fall.

Kanske är det hur man ser att himmelen börjar ljusna, morgonsolen som letar sig fram och sakta ser man hur skuggor bildas ifrån lägenhetshusen, bilarna och affärerna.
Eller är det just morgonsolens sken som gör det, den varma tonen av solen som börjar värma mot ansiktet, som får gräset att se sådär perfekt grönt och mysigt ut.

Kanske det är lugnet utanför fönstret som gör det, endast några få bilar som passerar förbi, ingen stress ute på gatorna, inga människor som vandrar utanför och stressar sig fram ifrån punkt a till punkt b.
Det är ett lugn som är rogivande, som ger ett lugn mitt i all den stress som kroppen och huvudet får när man inte kan sova.

Jag vet inte om det är just det lugnet som sedan får mig att bli trött, eller om det är för att man tillslut närmare har varit vaken i ett dygn.
För tillfället har jag varit vaken i precis 19 timmar, och mitt larm på mobilen ringer och väcker mig om tre timmar.
Då är det dags igen att vandra iväg till bussen som tar mig till kursen, hur orkar man sitta på en kurs ifrån 8-17 om man knappt har sovit ? Hur orkar man få in all information i huvudet och ner på papper ?
Blir det att det fungerar lika bra som i skolan, att allting bara fungerar per automatik, jag bara gör, utan att tänka på vad jag gör, för att jag sedan när jag kommer hem slocknar i soffan på tre minuter för att hela jag har varit vaken alldeles för länge och på något vis lyckats med att överarbeta det jag har som kallas för hjärna ?

Ja, som sagt så finns det mycket att fundera över och på. Men vad hjälper det en natt som denna ? Det hjälper inte mycket till, men ändå så blir det svårt att inte tänka någonting alls.
Hur underbart vore det inte att kunna stänga av hjärnan när man själv vill, så att man slipper alla de tankar som gör en lite piggare, lite mera tankespridd.
Det vore rena himmelriket det tycker jag, men eftersom det inte fungerar på det sättet så är det bara till att acceptera att jag får vara vaken en stund till, det är bara försöka att lugna ner paniken i kroppen med någonting som får en att släppa tankarna (som för mig att skriva av mig för stunden, precis som nu).

Nog för att detta kanske blir ett långt och ett förvirrat inlägg så gör det mig ingenting, för huvudsaken är att jag har fått rensat några av de tankar som snurrar runt som små vilsna spyflygor i min hjärna.
Det är det som räknas, ingenting annat.

Men nu ska jag dock sluta skriva och försöka lägga tankar och fokus på att sova igen.

Over and out / Linda m Jonsson 

Ibland när man tror och det känns som att allting går käpp rätt åt helvete så kan allting vända på ett ögon blick.

Jag trodde att jag skulle vara arbetslös bra mycket längre, men se där vad fort det hela vände, nu har jag gått första dagen på kursen som jag ska gå i tre veckor, sen börjar jag jobba på riktigt.
Ska dock jobba i kundservice för tele 2, inte precis mitt drömmjobb, men det är ett jobb som ger betalt, bra mycket bättre än att gå arbetslös och hata världen lite extra bara för att det känns som att allting går emot en och att ingen vill en väl, minst av allt anställa mig.

Men kursen idag kändes helt okej, det är inte så att jag är helt överexhalterad över den, men den funkar i alla fall.
Och trevligt folk verkar det vara där, så det ska nog gå för sig det där.

Tur att jag har underbara människor runt omkring mig som ställer upp med att hjälpa mig ha hunden så att det går ihop med jobbet, det är ovärderligt !

Just för tillfället så sitter jag bara och tar det lugnt, har druckit en kopp kaffe och ska väl om en liten stund avancera mig till soffan och glo på tv, för att sedan tröttna på det och vandra tillbaka till datorn igen, för att sedan tröttna på det igen och vandra tillbaka till tv apparaten igen, och sedan hålla på så en stund innan jag vandrar ut och kvälls kissar hunden, för att sedan möjligtvis ta med mig datorn till sängen och titta på en film innan det är dags att sova för natten.

Men hualigen! Imorgon är det upp tidigt som gäller, skall sitta på bussen kl: 07:00, och som ni säkerligen förstår så är jag inte helt så taggad till det faktiskt, skulle hellre lega och lata mig i sängen till en tolv-två tiden på dagen. Men nej, det går liksom inte för sig, för Lindah ska upp och iväg till kursen för att fortsätta ta anteckningar så att handleden knakar och skakar (När hela handen skakar så skakar jag ungefär likadant som en parkingson sjuk människa, det är intressant att titta på i brist på annat... NOT)

Jani, tänk om min handled bara kunde fixa sig själv på tre sekunder och bli helt perfekt bra som den en gång i tiden var, då skulle jag bli underbart glad, nog lika glad som en liten hundvalp som blir så glad när man kommer hem att den kissar på sig lite granna..
Men det kommer ju inte hända de närmsta hundra åren, men drömma är helt tillåtet har jag hört talas om.

Vad denna vecka mer har att erbjuda än kursen, hem, äta, skita, sova har jag för tillfället ingen aning om. Men någonting roligt hoppas jag verkligen på, för det skulle vara trevligt tycker jag.
Det känns som att jag vill göra någonting, men jag har ingen aning om vad, så tills jag har kommit på det så får jag allt flyta på som vanligt antar jag.

Ja, nej nu ska jag inte fortsätta att skriva en massa ovessentligt strunt här, men fick bara för mig att rasta mina fingrar en liten stund, kan vara skönt det också att få rasta både fingrar och huvud, men som ni ser nu så fanns det inte så mycket viktigt eller intressant som mina fingrar vela dela med sig av, eller några intressanta tankar heller.
Kan tyckas tråkigt, men ja, ganska skönt ibland att inte ha allt för mycket att tänka på för en gångs skull.

Men nej, fan nu lägger jag av, ska sluta skriva strunt. Nu slipper ni mig för idag!

Over and out / Linda m Jonsson 

Ibland när livet vänder och man står där utan det man precis vant sig vid så funderar man - vad händer nu, vad gör jag nu ?
Precis så har jag funderat av och till efter att alla tankar på allting annat lade sig.
Vad gör jag nu när jag står här utan mitt jobb jag vant mig vid och trivdes med, vad ska jag ta mig till ?
Hur tjänar jag ihop de pengar jag vant mig vid att tjäna, vad gör man ?

Min tanke var aldrig att vara i arbetsförmedlingens system, sitta på en kurs som ska få mig att bli motiverad till att plugga, eller söka jobb. För den kursen får mig inte motiverad till någonting annat än att, ja vad händer efter det här om jag inte fåt ett jobb, kommer det en till helt meningslös kurs som inte ger mig ett jota ?
Kommer jag att sitta varje veckodag samt hela sommaren med en kurs som inte ger mig någonting tillbaka.
Ska jag verkligen sitta här och spela Wii för att få dagarna att gå, spela alfapet eller samtala med de trevliga människorna som är där, men vad ger det mig i slutändan ?
Jo några nya vänner, men sen då ?

Jag blir inte motiverad till att studera, för det vet jag att jag ändå att jag inte är redo att studera, för att skolan för mig är fortfarande pest och pina, jag har inte kommit över den gränsen än, och kommer förmodligen att komma över den gränsen om ett tag, men inte än.

Om arbetsförmedlingen vill lyckas med deras koncept får dom då allt jobba hårdare och få tag på riktigt folk som kan göra någonting åt saken. Dom ska verkligen hitta de människor som kan dra det bästa utav oss arbetslösa ungdomar som står här utan ingenting. Dom ska verkligen motivera människan i fråga att söka jobb eller att plugga.
Jag behöver inte sitta vid frukostbordet på kursen och äta den där mackan, jag behöver inte diskutera kring nyheterna, jag behöver inte heller sitta och spela spel för att få tiden att gå.

Jag har sökt jobb, men ingen har hört av sig. Jag har försökt att söka jobb, men hur lätt är det när man inte får svar, vart ska man då stå, och på vilka grunder ska jag bli mera motiverad att söka jobb ?

Jo de grunderna jag går på är för min egen skull, för min personliga utveckling, för mitt eget bästa, för att jag inte ska gå in i väggen som arbetslös och bli en lat jävel som tillslut har varit arbetslös i en miljon år som inte ens kommer ihåg hur det är att jobba.

För att jag ska må bra, för att jag ska kunna vara den människan jag vill vara, så behöver jag ett jobb att syselsätta mig med, annars kan jag lika gärna lägga mig under en sten och bo där i en miljard år och hoppas på att världen går under.

Så, arbetsförmedlingen - Jobba på att få era kurser bättre, tänk att ni själva ska gå den i ett halvår och göra det vi får göra så kommer ni inse hur värdelöst det egentligen är, så kommer ni få se hur fort ni tröttnar, så får ni se hur motiverad man blir av den lilla summa pengar som rullar in i månaden, så får ni se hur glada ni är om dagarna, samt hur gott ni pratar om kursen med era med människor.

/ Linda m Jonsson