Ibland vill jag vara liten igen, krypa in i moderns famn, få en puss på pannan, varma armar runt mig, och sedan känns allting bra.
Men allting är inte lika enkelt som när man var liten och hade hela världen framför sig.
Nu står man på plattan av världen som man skapat under åren, nu är jag en del av att forma världen - min värld.
Ibland skrämmer den tanken mig, men ändå inte, fast ändå.
Ibland tycker jag att jag växer upp försnabbt, eller så är det åren som går förfort så jag inte hinner med.
Jag vet inte hur jag kan förklara det bättre än så, för det är som en liten röra.
Men jag antar att alla känner så förr eller senare i livet, och just nu är det min tidpunkt att tycka samt känna så.

Inte vet jag om det kan bero på att jag tycker att jag borde ha större visioner för mitt liv än vad jag har nu.
Jag sitter just nu på ett jobb som jag inte gillar så speciellt mycket för att egentligen så är det inte mitt typ av sätt att jobba på, det är ingenting som jag vill jobba med långsiktigt, men behövs pengarna så vad gör man?
Det kan vara så att jag börjar komma in i den punkt i mitt liv då jag verkligen börjar fundera över vad jag vill göra med mitt liv, men vilka saker börjar man ta tag i först?
Är det ett nytt jobb, börja fundera på utbildning, eller är det någonting annat?
Det är svårt det här faktiskt, jag vill göra någonting vettigt utav mitt liv, jag är inte den som vill stå och stampa på samma ställe i miljoner år, jag vill göra någonting med mitt liv, jag vill kunna känna mig stolt över mitt liv och att jag sedan kan se tillbaka och säga -''Jag ångrar ingenting, för jag gjorde allting jag vela göra och ingen hindrade mig.'' 

Och saken är den, när jag vet vad jag vill göra med mitt liv så vet jag att jag har allt det stöd jag behöver, samt att ingen kommer att hindra mig. Möjligtvis så finns det någon som tar mig ner på jorden om jag börjar sväva ut i mina tankar. Så jag har alla grunder och förutsättningar för att fullfölja mina drömmar.
Så jag ska nog ta mig en funderare över vad jag ska göra med mitt liv, eller ja, jag funderar på det för fullt hela tiden, men jag kommer inte fram till någonting.
För jag vet inte om jag är redo att börja plugga igen, tror att det fortfarande är risk för att jag blir skoltrött, och jag vill inte sabba mina studier om det blir så på grund av en sådan bagatell...

Men ja, som sagt så funderar jag fortfarande och har inte kommit fram till någonting än.

Tack vare alla dessa tankar, plus hundra andra tankar så är min hjärna som en påse med gröt, finns ingenting vettigt i den, samt så är det lite för mycket i den just nu för att jag ska kunna rensa alla tankar som finns där.

Men det är väl sånt som tillhör livet antar jag - känns som att jag ofta skriver den meningen här i bloggen,,, eller så känns det bara som så, haha.

Nej, nu ska jag inte kladda ner flera ord i detta inlägg, vem vet, kanske kommer ett till under kvällen eller nå, känndes som att det var skönt att skriva en massa värdelösa saker här för att få utlopp för några tankar i alla fall.

Over and out / Linda m Jonsson 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hösten. Så jag Älskar hösten. Det är vackert ute, trädens löv skiftar i vackra färger. Jag får gå runt i kängor, mössa, halsduk. Luften känns fräsch och uppfriskande. Men det bästa är att jag kan göra det som jag som barn (som alla barn) älsk...

Ibland bara lättar allt, tyngden jag har haft på mina axlar som tyngt ner hela mig har lättat. Och den lättade utan att jag behövde lyfta ett finger, vilket gjorde mig så lättad att jag nästintill började gråta. Jag har nu fått ännu ett vikariat, och...

Ibland blir jag tyst och stänger ute världen för jag behöver tänka och vara för mig själv och inte dela mina tankar med omvärlden. Men för omväxling tänker jag dela med mig av en tanke som smått gnager lite, och därav drar jag mig för att ställa fr...

Jag sitter på balkongen och lyssnar till det dova mullrandet som kryper närmare. Regnet nuddar balkong taket och ger ifrån sig ett lugnande ljud. Himlen lyses upp av de stora blixtrarna som leker. Jag måste säga att jag har det väldigt bra nu, jag tr...

Snön yrar ifrån himlen och letar sin väg ner till marken. Barnen står och tittar uppåt, med munnen öppen och tungan ute, de försöker fånga snöflingorna på deras tungor, precis som Pippi Långstrump gör. Alla husen ser mysiga och varma ut med alla ...