Ibland vill jag vara liten igen, krypa in i moderns famn, få en puss på pannan, varma armar runt mig, och sedan känns allting bra.
Men allting är inte lika enkelt som när man var liten och hade hela världen framför sig.
Nu står man på plattan av världen som man skapat under åren, nu är jag en del av att forma världen - min värld.
Ibland skrämmer den tanken mig, men ändå inte, fast ändå.
Ibland tycker jag att jag växer upp försnabbt, eller så är det åren som går förfort så jag inte hinner med.
Jag vet inte hur jag kan förklara det bättre än så, för det är som en liten röra.
Men jag antar att alla känner så förr eller senare i livet, och just nu är det min tidpunkt att tycka samt känna så.

Inte vet jag om det kan bero på att jag tycker att jag borde ha större visioner för mitt liv än vad jag har nu.
Jag sitter just nu på ett jobb som jag inte gillar så speciellt mycket för att egentligen så är det inte mitt typ av sätt att jobba på, det är ingenting som jag vill jobba med långsiktigt, men behövs pengarna så vad gör man?
Det kan vara så att jag börjar komma in i den punkt i mitt liv då jag verkligen börjar fundera över vad jag vill göra med mitt liv, men vilka saker börjar man ta tag i först?
Är det ett nytt jobb, börja fundera på utbildning, eller är det någonting annat?
Det är svårt det här faktiskt, jag vill göra någonting vettigt utav mitt liv, jag är inte den som vill stå och stampa på samma ställe i miljoner år, jag vill göra någonting med mitt liv, jag vill kunna känna mig stolt över mitt liv och att jag sedan kan se tillbaka och säga -''Jag ångrar ingenting, för jag gjorde allting jag vela göra och ingen hindrade mig.'' 

Och saken är den, när jag vet vad jag vill göra med mitt liv så vet jag att jag har allt det stöd jag behöver, samt att ingen kommer att hindra mig. Möjligtvis så finns det någon som tar mig ner på jorden om jag börjar sväva ut i mina tankar. Så jag har alla grunder och förutsättningar för att fullfölja mina drömmar.
Så jag ska nog ta mig en funderare över vad jag ska göra med mitt liv, eller ja, jag funderar på det för fullt hela tiden, men jag kommer inte fram till någonting.
För jag vet inte om jag är redo att börja plugga igen, tror att det fortfarande är risk för att jag blir skoltrött, och jag vill inte sabba mina studier om det blir så på grund av en sådan bagatell...

Men ja, som sagt så funderar jag fortfarande och har inte kommit fram till någonting än.

Tack vare alla dessa tankar, plus hundra andra tankar så är min hjärna som en påse med gröt, finns ingenting vettigt i den, samt så är det lite för mycket i den just nu för att jag ska kunna rensa alla tankar som finns där.

Men det är väl sånt som tillhör livet antar jag - känns som att jag ofta skriver den meningen här i bloggen,,, eller så känns det bara som så, haha.

Nej, nu ska jag inte kladda ner flera ord i detta inlägg, vem vet, kanske kommer ett till under kvällen eller nå, känndes som att det var skönt att skriva en massa värdelösa saker här för att få utlopp för några tankar i alla fall.

Over and out / Linda m Jonsson 

Söderhamn är nog inget bra ställe för mig att vara ut på tror jag. I lördags gick det väl inte så bra. men jag fick mig ett äventyr i alla fall, kanske det som är huvudsaken ? haha, gäller ju att se det positiva i det negativa.

Men ja, jag har ett jätte fint blåmärke på min vänstra skinka, jag antar att jag får glädja mig och tänka såhär -''Alla andra pratar om att gå ut och få färg, det gjorde jag också, saken är bara den att färgen jag fick är ojämn, och är bara på en fläck, den är så mörkt lila så den nästan är svart, men varför vara som alla andra och skaffa en fin jämntfördelad brun färg på hela kroppen när man kan vara lite udda ?''

Inte för att den tanken gör mig något gladare precis, för det gör fortfarande lika ont att sitta, och att sova i vissa ställningar. Men får hoppas på att blåmärket snart är borta, för jag vill inte ha det kvar.
Väldigt dåligt planerat när det är på en skinka. hahahaha.

Sedan till saken att sova utomhus denna årstid är ingenting jag rekomenderar riktigt än faktiskt. I alla fall inte i en busskur utan täcke och sånt. Så ska ni sova ute så kan ni plocka på er, täcke -varmt, myggmedel, musik och så ta med er några bra vänner så ni får ett riktigt trevligt umgänge under kommande natt.
haha, och se till att få någonting mjukt att sova på, jag rekomnenderar absolut inte en bänk i en busskur, inte det mest bekvämaste, och inte det varmaste stället heller . Haha.

Men det fungerade det också för en natt, men ja, man är lagomt förbannad när man kommer hem, full av myggbett, ont som fan i hela kroppen, trött som en jävel men kan inte sova, märker att man har ont i skinkan och får sedan höra att jag har ett fint blåmärke där..... haha, jaa .
Men nu ska jag inte vandra ut i söderhamn på ett bra tag, förutom när jag ska till och från jobbet då.

Jag menar, en hel natt i en busskur utan någon att prata med, jag såg ju inte ens en enda alkis eller någonting att prata med..
ja, det var nog den sista gången i mitt liv jag har missat nattbussen hem, för nu vet jag vad som väntar mig om jag gör det igen något tag framöver i livet - ett rent jävla tråkigt helvete en hel natt i en busskur...

Men ja, thats life, man lär sig av sina misstag sägs det, bara att hoppas att det gäller lika dant för mig också, men frågan om det.
Nu ska jag ta mig en snus och fortsätta vila min mage i mammas soffa, den mår inge bra, jävla magsaker alltså. Haha.
Hoppas bara på att den är bättre imorgon !!!! (Annars är det jag som gråter floder!)

Over and out / Linda m Jonsson