Jag hade julkänsla, för några månader sen. Men den försvann? Kanske hade någontingt att göra med att det blev mörkare, första snön kom, men sen när jag blev vad med det, så försvann den lika fort som den kom?

Men ändå, vad är det för mening med att ha julkänsla när jag ändå ska jobba HELA julafton ungefär, jag börjar jobba kl 15:00, slutar 09:00 dagen efter, värt att ha julkänsla då? Kanske julkänslan kommer närmare jul, fast jag tycker att det är nära jul nu, det är trotts allt bara 13 dagar kvar tills det är julafton.
Att jag tappade känslan kan ha berott på att morfar plötsligt försvann ifrån oss, då släppte jag nog bara det mesta & tryckte på auto-piloten. Om någon frågar mig vad jag gjorde till en vecka efter att jag fick reda på att morfar lämnat oss, så vet jag inte det.
jag bara kopplade bort allt för ett tag, jag orkade inte med att tänka, jag orkade inte att ta det lugnt, jag orkade inte någonting.
Jag gjorde bara allt utan att tänka, jag jobbade de vet jag, men sen då? Jo, jag satt väl mest tyst & glodde in i tv'n som stod på hemma, eller så gjorde jag någonting annat meningslöst..

Det har nog inte helt riktigt sjunkit in än att han är borta, för det kom så plötsligt, ut ifrån ingenstans, ungefärt som när man går & sen från ingenstans alls så har man gått in i en lyktstolpe & man står där, samtidigt som man ser hur dum ut som helst & funderar Hur fan kom den stolpen dit så fort?! ungefärt så känns det med morfar, hur fan kunde de hända honom, varför just nu, varför ingen förvarning?

Ne det är hemskt, de var inte ens väntat, de kom ifrån ingenstans, jag antar att det är de som gör mest ont. Att det inte fanns någon förvarning alls. Visst, självkalrt hade det gjort ont med förvarning också, man jag tror inte jag hade tagit det lika hårt som jag gjort nu...
Men livet har sin gång, & nu får mormor & morfar vara tillsammans igen.

Men du ska veta morfar, du lämnade ett enormt tomt hål efter dig, vi älskar & saknar dig, söta lilla morfar ... -v-

Nej, bloggar mera sen!