Vart tog tiden vägen? När jag gick ner på mitt rum, släckte jag alla lampor som var tända, så just nu är det endast datorn som ger mig lyse.
Jag gick ner på mitt rum för att jag var trött, jag tänkte sova en stund..
Men gick det bra? Nej, för här sitter jag, vaken, lyssnar på musik och tänker.
Kan jag skylla på att det är dels musiken och tankarna som håller mig vaken, för jag orkar inte skylla på mig själv just nu...

Jag älskar att sitta vaken ensam i min säng i mörkret, varför vet jag inte..
Eller jo, jag vet nog varför, bara jag tänker efter.

På kkvällarna/nätterna är det ett behagligt lugn som sprider sig över mig, det är alldeles tyst, allt jag hör är mina tangenter, datorfläkten och mina egna andetag, samt musiken som spelas ifrån min LP skiva, annars är det lugnt.
Ute hörs inga bilar eller människor.
Uppifrån övervåningen hörs inget ljud ifrån tv'n, inga fotsteg som är på väg någonstans, allt som hörs ibland, är hundarna som flyttar sig till en annan plats att sova på.
Men annars är det tyst, så tyst det bara kan bli, och när det är tyst, så sprids ett lugn över mig, ett lugn jag tycker om.
För de lugnet får mig att tänka och byta ut tankar, de får mig att slappna av innan jag skall somna till ljudet av rösterna på radion.

Just nu sitter jag med bar rygg mot min svala betongvägg, inlindad i ett täcke med fötterna som sticker ut från sängen, fast tårna börjar på att bli lite kalla just nu, så jag ska snart stoppa in dom under mitt täcke igen..

Ute så ligger snön, alldeles vit och fin på träd, vägar, bilar och hustak. Är det någonting som jag denna vintern fått upp ögonen för, så är det solens första morgonstålar på den bara snön..
Det är ett sånt fint sken som solen lyser med, snön får en mera gyllene vit färg, det är verkligen vackert!...
Jaa, jag vet, det där lät ganska så geek aktigt, men jag lovar er, jag totalt älskar det!
Jag ska nog ta mig tid med att kliva upp en morgon på en ledig dag och knäppa kort på det, så ni kan förstå vad jag menar (ni som inte förstår det...).

Jag älskar att vara omgiven utav snö, precis som jag älskar regnet på sommaren. Det är någonting speciellt med det, vad de vet jag inte...

Kanske jag skulle ta att lägga huvudet på kudden för att sova en stund nu, jag vet ju trotts allt inte om jag får kliva upp och jobba klockan sju imorgon eller inte, men jag kan alltid hoppas på att jag får ett senare pass, så jag slipper kliva upp ur sängen med stressen i högsta hugg...
Godnatt på er!

Over and out / Lindah M Jonsson;

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hösten. Så jag Älskar hösten. Det är vackert ute, trädens löv skiftar i vackra färger. Jag får gå runt i kängor, mössa, halsduk. Luften känns fräsch och uppfriskande. Men det bästa är att jag kan göra det som jag som barn (som alla barn) älsk...

Ibland bara lättar allt, tyngden jag har haft på mina axlar som tyngt ner hela mig har lättat. Och den lättade utan att jag behövde lyfta ett finger, vilket gjorde mig så lättad att jag nästintill började gråta. Jag har nu fått ännu ett vikariat, och...

Ibland blir jag tyst och stänger ute världen för jag behöver tänka och vara för mig själv och inte dela mina tankar med omvärlden. Men för omväxling tänker jag dela med mig av en tanke som smått gnager lite, och därav drar jag mig för att ställa fr...

Jag sitter på balkongen och lyssnar till det dova mullrandet som kryper närmare. Regnet nuddar balkong taket och ger ifrån sig ett lugnande ljud. Himlen lyses upp av de stora blixtrarna som leker. Jag måste säga att jag har det väldigt bra nu, jag tr...

Snön yrar ifrån himlen och letar sin väg ner till marken. Barnen står och tittar uppåt, med munnen öppen och tungan ute, de försöker fånga snöflingorna på deras tungor, precis som Pippi Långstrump gör. Alla husen ser mysiga och varma ut med alla ...