Att vara på en Seans är bland det tuffaste som finns. Nog för att jag hittils endast har varit på två stycken så är det en sådan mäktig känsla som är svår att sätta fingret på.

Jag var på min andra seans idag, och jag måste då säga att den var mycket bättre än förra gången, men då jobbar dom på helt olika sätt också.
Det kändes så mycket bekvämare med hon som hade det ikväll än förra gången, det var hennes sätt att vara, hennes öppenhet och ärlighet, jag kände mig helt enkelt trygg med henne.

Och som vanligt när man heter Lindah, så började jag gråta..
Men jag ska börja om ifrån början.
Först fick hon kontakt med min skyddsängel som vela komma och prata med mig, och hon sa att hon räddat mitt liv många gånger, och att hon alltid kommer att finnas vid min sida livet ut. Och de saker som hon som höll i det sa, det fick mig verkigen att tro på skyddsänglar och sådant, för annars har jag endast tolkat det som ett talesätt, som ungefär - Dom hade änglavakt, Deras skyddsänglar räddade dom o.s.v

Men från och med idag så tror jag på det med fullaste allvar, för annars skulle hon inte kunnat säga det hon sade ikväll.

Min skyddsängel har en gulton (och sa ironiskt nog) jag vet att det är en färg du inte gillar speciellt mycket.. Haha, kanske det är därför jag inte gillar den gula färgen just för att hon är gul och ger mig all den gula färgen jag behöver i mitt liv. Jag vet inte jag, kan bara spekulera lite sådär smått. haha !

Men sedan så kom min morfar fram, och det var där jag började gråta som bara den ! För som ni vet om ni läst min blogg ett tag, eller över huvudtaget känner mig, så vet ni att min morfar var mitt allt.

H

Hon som höll i Seansen fick ont i bröstet, lungorna, svårt att andas, ont i skulderbladen med mera. Hon kunde inte sitta ner för att det blev för jobbigt för henne, Morfars smärta överspeglades så pass mycket på henne så att hon fick be morfar backa en liten bit ifrån henne så att hon slapp känna den intensiva smärtan hon fick.

Morfar hade en hel del att säga mig. Bland annat att han aldrig favoriserat ett barnbarn och kommer aldrig att göra det heller, men att han känt ett speciellt band till mig som han jämförde med en röd tråd, för han kände igen sig själv som ung så pass mycket i mig, så han kände det som att vi hade ett speciellt band. Och han önskar att han ibland hade varit mera tydlig när han pratade med mig, men han visste att jag förstod ändå.

Sen sa han att jag borde behandla mig på så sätt som jag behandlar andra, för han tyckte att det var dags för mig att bry mig mera om mig själv, precis lika mycket som jag bryr mig om andra, för även om jag bryr mig mera om mig själv så gör det mig inte till egoist, utan det är någonting jag behöver (vilket jag kan hålla med honom om).

Sedan så sa han att jag ska vara mera ärlig över de perioder då jag är låg, jag ska sluta skylla bort det på att jag är tankespridd, jag ska bara säga som det är att jag är låg, jag har en dålig dag eller vad det nu än är, och det kan jag hålla med honom om, jag ska försöka sluta knuffa andra människor åt sidan när jag själv har en låg och mörk period, vilket jag håller med honom om, men det är som sagt svårt att få bort en dålig vana man haft väldigt länge..

Sen sa han även att han vet att jag inte tycker om kvällarna, för det är då mina tankar tar över och jag kan ha svårt att sova, jag kan vakna mitt i nätterna och börja tänka på en massa diverse saker, han har många gånger stått vid min säng och försökt rensat ut alla de tankar som jag har haft i mitt huvud, men det har varit alldeles för svårt då jag har haft alldeles för många tankar att rensa ut så inte ens morfar har klarat av det.
Så han bad mig då att jag skulle ta ett djupt andetag och själv försöka släppa tankarna och tänka på att morfar står där med mig och försöker hjälpa mig bort med de tankar som tar över, han vill ge mig mera enegeri och jag ska låta honom göra det.

Han pratade på en hel del min söta underbara morfar, och han sa även att innan han dog så kändes det som att han hade min tillåtelse att gå vidare, att jag på någotsätt skulle förstå, och det kändes skönt att få höra det ifrån honom, men det kändes även svårt att höra det, i alla fall när det är ifrån en sådan människa jag saknar mer än allting annat !

Sen vela han ge mig rosor, han hade fyllt ett helt rum med rosor åt bara mig ! Dom var röda, fast dom var rosa, röda fast rosa ... Och han tyckte verkligen att jag skulle gå och köpa mig rosor lite då och då, sak samma om det var en eller flera, för hade jag en ros att titta på, så skulle jag känna den energin morfar vill ge till mig.
Och även fast han sa som han sa om förgen på rosen, så skulle jag veta exakt vilken ros det var om jag tittade på dom en liten stund.

Morfar sa även en massa mera, men jag orkar inte skriva allt för mycket om vad han sa, för då skulle jag få skriva en liten stund till, och det är inte riktigt vad jag känner för nu.

Men morfar, du vet att jag älskar dig, och jag vet att du älskar mig. Jag lovar att jag ska ta till mera av din hjälp än vad jag hittils gjort. Och att få höra att du är stolt över mig, och alltid har varit det känns hur bra som helst. Om du är stolt över mig, så ska även jag vara stolt över mig. Jag saknar dig som bara den, jag ska ta mig tiden att komma ner och hälsa på dig och mormor och ge er båda några dtycken röda fast rosa rosor.
Jag önskar att jag skulle kunna ringa dig nu och säga hur mycket du betyder för mig, jag önskar verkligen det. Du är en sån saknad människa, och jag är oerhört glad över att du finns där för mig nu, att du finns här med mig. Always and forever <3