Ibland blir jag tyst och stänger ute världen för jag behöver tänka och vara för mig själv och inte dela mina tankar med omvärlden.
Men för omväxling tänker jag dela med mig av en tanke som smått gnager lite, och därav drar jag mig för att ställa frågan jag vet att jag borde...
Det är ju så att jobb inte växer på träd, dom är svåra att få och det är ibland svårt att få tag på ett jobb man trivs med. Men just nu för stunden är jag tillbaka med de jobb jag trivs med och vill jobba med. Men ovissheten om att få stanna efter sommaren eller inte skrämmer mig.. hur blir det då med pengar igen, kommer jag att hitta ett annat jobb eller är det dags att sätta sig vid bänken och plugga igen?

Jag önskar att allt vore enkelt och svaret blir det jag önskar. Men i veckan måste jag fråga, jag måste fråga om jag får jobba kvar eller inte. Om dom inte kan ha kvar mig, hur tar jag det?

Ibland känner jag att allting var så mycket enklare när jag var liten, nog för att de är klyschigt att säga så- men de stämmer. Allt var enklare då.
Men varför ska man älta i de när det är dags att vara vuxen och ta ansvar..

Med denna tanke kvar i huvudet så ska jag sluta klaga här och istället koppla av lite till framför tv'n innan detär dags att sova.

Over and out / Linda m Jonsson