Jag sitter på balkongen och lyssnar till det dova mullrandet som kryper närmare. Regnet nuddar balkong taket och ger ifrån sig ett lugnande ljud. Himlen lyses upp av de stora blixtrarna som leker. Jag måste säga att jag har det väldigt bra nu, jag trivs att sitta i min balkongstol och endast njuta av detta.
Det får mig att bli lugn, att tänka de tankar som gror innuti mig. Jag känner hur hela jag lugnar ner mig och bara kopplar av.
Tänk vad underbart det kan vara att leva, och att samtidigt känna sig ensam fastän jag inte är det.
Min sambo sitter vid sin dator, trafiken passerar nedanför våran balkong, och där sitter jag i min bubbla och kopplar bort allting runtomkring mig när jag tittar ut på den mörka himelen, gatulamporna som står längst vägen för att lysa upp. Det känns som om attjag är ensam fafastän jag har människor runt om mig.
Och känslan är skön och befriande. Det är underbart här och jag trivs.
Tänk om jag inte behövde lämna balkongen, inte sova för att kliva upp och jobba imorgon - då hade jag suttit kvar i någon timme till med täcket runtomkring mig och några tända ljus,fortsatt att befinna mig i min lilla bubbla där jag nu trivs så bra.
Men in igen måste jag, och då spräcks bubblan och jag kommer att inse att jag inte är själv. Även de kommer att kännas bra, för inne har jag min sambo och den fyrbenta.
Innan verkligheten slår in, sitter jag här en stund till med åskan, regnet och blixtarna.

Over and out / Lindah m Jonsson