Ibland när man tror och det känns som att allting går käpp rätt åt helvete så kan allting vända på ett ögon blick.

Jag trodde att jag skulle vara arbetslös bra mycket längre, men se där vad fort det hela vände, nu har jag gått första dagen på kursen som jag ska gå i tre veckor, sen börjar jag jobba på riktigt.
Ska dock jobba i kundservice för tele 2, inte precis mitt drömmjobb, men det är ett jobb som ger betalt, bra mycket bättre än att gå arbetslös och hata världen lite extra bara för att det känns som att allting går emot en och att ingen vill en väl, minst av allt anställa mig.

Men kursen idag kändes helt okej, det är inte så att jag är helt överexhalterad över den, men den funkar i alla fall.
Och trevligt folk verkar det vara där, så det ska nog gå för sig det där.

Tur att jag har underbara människor runt omkring mig som ställer upp med att hjälpa mig ha hunden så att det går ihop med jobbet, det är ovärderligt !

Just för tillfället så sitter jag bara och tar det lugnt, har druckit en kopp kaffe och ska väl om en liten stund avancera mig till soffan och glo på tv, för att sedan tröttna på det och vandra tillbaka till datorn igen, för att sedan tröttna på det igen och vandra tillbaka till tv apparaten igen, och sedan hålla på så en stund innan jag vandrar ut och kvälls kissar hunden, för att sedan möjligtvis ta med mig datorn till sängen och titta på en film innan det är dags att sova för natten.

Men hualigen! Imorgon är det upp tidigt som gäller, skall sitta på bussen kl: 07:00, och som ni säkerligen förstår så är jag inte helt så taggad till det faktiskt, skulle hellre lega och lata mig i sängen till en tolv-två tiden på dagen. Men nej, det går liksom inte för sig, för Lindah ska upp och iväg till kursen för att fortsätta ta anteckningar så att handleden knakar och skakar (När hela handen skakar så skakar jag ungefär likadant som en parkingson sjuk människa, det är intressant att titta på i brist på annat... NOT)

Jani, tänk om min handled bara kunde fixa sig själv på tre sekunder och bli helt perfekt bra som den en gång i tiden var, då skulle jag bli underbart glad, nog lika glad som en liten hundvalp som blir så glad när man kommer hem att den kissar på sig lite granna..
Men det kommer ju inte hända de närmsta hundra åren, men drömma är helt tillåtet har jag hört talas om.

Vad denna vecka mer har att erbjuda än kursen, hem, äta, skita, sova har jag för tillfället ingen aning om. Men någonting roligt hoppas jag verkligen på, för det skulle vara trevligt tycker jag.
Det känns som att jag vill göra någonting, men jag har ingen aning om vad, så tills jag har kommit på det så får jag allt flyta på som vanligt antar jag.

Ja, nej nu ska jag inte fortsätta att skriva en massa ovessentligt strunt här, men fick bara för mig att rasta mina fingrar en liten stund, kan vara skönt det också att få rasta både fingrar och huvud, men som ni ser nu så fanns det inte så mycket viktigt eller intressant som mina fingrar vela dela med sig av, eller några intressanta tankar heller.
Kan tyckas tråkigt, men ja, ganska skönt ibland att inte ha allt för mycket att tänka på för en gångs skull.

Men nej, fan nu lägger jag av, ska sluta skriva strunt. Nu slipper ni mig för idag!

Over and out / Linda m Jonsson 

Ibland när livet vänder och man står där utan det man precis vant sig vid så funderar man - vad händer nu, vad gör jag nu ?
Precis så har jag funderat av och till efter att alla tankar på allting annat lade sig.
Vad gör jag nu när jag står här utan mitt jobb jag vant mig vid och trivdes med, vad ska jag ta mig till ?
Hur tjänar jag ihop de pengar jag vant mig vid att tjäna, vad gör man ?

Min tanke var aldrig att vara i arbetsförmedlingens system, sitta på en kurs som ska få mig att bli motiverad till att plugga, eller söka jobb. För den kursen får mig inte motiverad till någonting annat än att, ja vad händer efter det här om jag inte fåt ett jobb, kommer det en till helt meningslös kurs som inte ger mig ett jota ?
Kommer jag att sitta varje veckodag samt hela sommaren med en kurs som inte ger mig någonting tillbaka.
Ska jag verkligen sitta här och spela Wii för att få dagarna att gå, spela alfapet eller samtala med de trevliga människorna som är där, men vad ger det mig i slutändan ?
Jo några nya vänner, men sen då ?

Jag blir inte motiverad till att studera, för det vet jag att jag ändå att jag inte är redo att studera, för att skolan för mig är fortfarande pest och pina, jag har inte kommit över den gränsen än, och kommer förmodligen att komma över den gränsen om ett tag, men inte än.

Om arbetsförmedlingen vill lyckas med deras koncept får dom då allt jobba hårdare och få tag på riktigt folk som kan göra någonting åt saken. Dom ska verkligen hitta de människor som kan dra det bästa utav oss arbetslösa ungdomar som står här utan ingenting. Dom ska verkligen motivera människan i fråga att söka jobb eller att plugga.
Jag behöver inte sitta vid frukostbordet på kursen och äta den där mackan, jag behöver inte diskutera kring nyheterna, jag behöver inte heller sitta och spela spel för att få tiden att gå.

Jag har sökt jobb, men ingen har hört av sig. Jag har försökt att söka jobb, men hur lätt är det när man inte får svar, vart ska man då stå, och på vilka grunder ska jag bli mera motiverad att söka jobb ?

Jo de grunderna jag går på är för min egen skull, för min personliga utveckling, för mitt eget bästa, för att jag inte ska gå in i väggen som arbetslös och bli en lat jävel som tillslut har varit arbetslös i en miljon år som inte ens kommer ihåg hur det är att jobba.

För att jag ska må bra, för att jag ska kunna vara den människan jag vill vara, så behöver jag ett jobb att syselsätta mig med, annars kan jag lika gärna lägga mig under en sten och bo där i en miljard år och hoppas på att världen går under.

Så, arbetsförmedlingen - Jobba på att få era kurser bättre, tänk att ni själva ska gå den i ett halvår och göra det vi får göra så kommer ni inse hur värdelöst det egentligen är, så kommer ni få se hur fort ni tröttnar, så får ni se hur motiverad man blir av den lilla summa pengar som rullar in i månaden, så får ni se hur glada ni är om dagarna, samt hur gott ni pratar om kursen med era med människor.

/ Linda m Jonsson 

Det finns nog en enda sak Breivik kan ha lärt oss, och det är att vi ska sluta döma människor utifrån deras utseene.
Det jag menar är att han ser ut som vilken Norsk människa som helst, han har gått i skolan och har sina utbilningar, ja han är en fullt normal människa med ingenting i hans utseene som pekar mot att han var kapabel till det fruktansvärda han gjore mot Norge.
(Om ni nu inte visste att det var han som dödade 69 människor tror jag inte att någon av er skulle kunna peka ut honom som en potential mördare vid endast hans utseende)
Han är en i mängden när det kommer till utseendet.

Men sen är frågan, är han mentalt frisk eller lider han utav någon psykisk sjukdom ?
Jag vet ärligt inte vad jag ska tro om den saken, men skulle jag nu dela min åsikt så tror jag att han är mera frisk än sjuk.
För enligt mig så visste han precis vad han skulle göra, han planerade detta trotts allt i åtta år in i minsta detalj.
Han visste hur han skulle lura polisen att ha all fokus i centrala Norge, han bygge en stor bildbomb, åkte sedan till Utoja och började sedan där skjuta människor och hamnade i slutsiffran 69 döda människor, plus de åtta människor som dog utav bomben i Oslo.
All den planering han gjort, alla de resor han gjort för att ''forska'' mera i det dåd han planerade, är för mig svårt att tro att en människa med en grav psykisk störning hade gjort.
Men jag tror dock inte heller att han är fullt mentalt frisk, han har säkerligen några lindrigare psykiska störningar i grunden.

Men hur det än ligger till så är han en människa som man egentligen inte skulle koppla med endast utseendet till att göra någonting sådant brutalt som han gjorde. Eller är det människans syn på det hela, för att göra det lättare för samhället att peka ut syndabockarna ?
En människa som kan göra en sådan fruktansvärd handling måste ju se ut på ett speciellt vis, ha en något avvisande personlighet som skiljer sig ifrån mängden, ett säreget utseende, och bete sig på ett avvikande sätt ?
Är det så vi målat upp samhällets syndabockar, för att vi med endast blotta ögat ska kunna peka ut dem, och sedan skydda oss själva gentemot dem, eller har dem tidigare personerna som gjort hemska saker bara råkat ha allt som pekar på att människan i sig inte är fullt mentalt frisk ?

Desstomera jag tänker på detta så funderar jag på om det ändå inte är samhället, vi - människorna i världen som har målat upp våran bild om syndabockarna som finns runt omkring oss hela tiden. 

För ända sen jag var liten har jag fått höra att en människa som inte rör armarna när dem går är inte helt mentalt frisk, en människa med en tom blick är inte mentalt frisk, en människa som inte vårdar sig själv är mentalt frisk.
Och går man ännu längre tillbaka så var det ju så att man ofta relaterade tatueringar och kroppsutsmyckning som ett avvikande på det normala, och det var ju endast kriminella som hade någon typ utav kropps utsmyckning.

Jag tror att alla människor bör tänka om när vi dömer en människa vid endast dess utseende, bara för att fasaden är det första man tänker på, så bör det inte vara det slutgiltiga hos människan. För det finns så mycket mera än utseendet hos en människa, för varje individ har ett hjärta, en själ och en hjärna, det handlar endast om hur man väljer att använda det i livet.

/ Linda m Jonsson

Att vara på en Seans är bland det tuffaste som finns. Nog för att jag hittils endast har varit på två stycken så är det en sådan mäktig känsla som är svår att sätta fingret på.

Jag var på min andra seans idag, och jag måste då säga att den var mycket bättre än förra gången, men då jobbar dom på helt olika sätt också.
Det kändes så mycket bekvämare med hon som hade det ikväll än förra gången, det var hennes sätt att vara, hennes öppenhet och ärlighet, jag kände mig helt enkelt trygg med henne.

Och som vanligt när man heter Lindah, så började jag gråta..
Men jag ska börja om ifrån början.
Först fick hon kontakt med min skyddsängel som vela komma och prata med mig, och hon sa att hon räddat mitt liv många gånger, och att hon alltid kommer att finnas vid min sida livet ut. Och de saker som hon som höll i det sa, det fick mig verkigen att tro på skyddsänglar och sådant, för annars har jag endast tolkat det som ett talesätt, som ungefär - Dom hade änglavakt, Deras skyddsänglar räddade dom o.s.v

Men från och med idag så tror jag på det med fullaste allvar, för annars skulle hon inte kunnat säga det hon sade ikväll.

Min skyddsängel har en gulton (och sa ironiskt nog) jag vet att det är en färg du inte gillar speciellt mycket.. Haha, kanske det är därför jag inte gillar den gula färgen just för att hon är gul och ger mig all den gula färgen jag behöver i mitt liv. Jag vet inte jag, kan bara spekulera lite sådär smått. haha !

Men sedan så kom min morfar fram, och det var där jag började gråta som bara den ! För som ni vet om ni läst min blogg ett tag, eller över huvudtaget känner mig, så vet ni att min morfar var mitt allt.

H

Hon som höll i Seansen fick ont i bröstet, lungorna, svårt att andas, ont i skulderbladen med mera. Hon kunde inte sitta ner för att det blev för jobbigt för henne, Morfars smärta överspeglades så pass mycket på henne så att hon fick be morfar backa en liten bit ifrån henne så att hon slapp känna den intensiva smärtan hon fick.

Morfar hade en hel del att säga mig. Bland annat att han aldrig favoriserat ett barnbarn och kommer aldrig att göra det heller, men att han känt ett speciellt band till mig som han jämförde med en röd tråd, för han kände igen sig själv som ung så pass mycket i mig, så han kände det som att vi hade ett speciellt band. Och han önskar att han ibland hade varit mera tydlig när han pratade med mig, men han visste att jag förstod ändå.

Sen sa han att jag borde behandla mig på så sätt som jag behandlar andra, för han tyckte att det var dags för mig att bry mig mera om mig själv, precis lika mycket som jag bryr mig om andra, för även om jag bryr mig mera om mig själv så gör det mig inte till egoist, utan det är någonting jag behöver (vilket jag kan hålla med honom om).

Sedan så sa han att jag ska vara mera ärlig över de perioder då jag är låg, jag ska sluta skylla bort det på att jag är tankespridd, jag ska bara säga som det är att jag är låg, jag har en dålig dag eller vad det nu än är, och det kan jag hålla med honom om, jag ska försöka sluta knuffa andra människor åt sidan när jag själv har en låg och mörk period, vilket jag håller med honom om, men det är som sagt svårt att få bort en dålig vana man haft väldigt länge..

Sen sa han även att han vet att jag inte tycker om kvällarna, för det är då mina tankar tar över och jag kan ha svårt att sova, jag kan vakna mitt i nätterna och börja tänka på en massa diverse saker, han har många gånger stått vid min säng och försökt rensat ut alla de tankar som jag har haft i mitt huvud, men det har varit alldeles för svårt då jag har haft alldeles för många tankar att rensa ut så inte ens morfar har klarat av det.
Så han bad mig då att jag skulle ta ett djupt andetag och själv försöka släppa tankarna och tänka på att morfar står där med mig och försöker hjälpa mig bort med de tankar som tar över, han vill ge mig mera enegeri och jag ska låta honom göra det.

Han pratade på en hel del min söta underbara morfar, och han sa även att innan han dog så kändes det som att han hade min tillåtelse att gå vidare, att jag på någotsätt skulle förstå, och det kändes skönt att få höra det ifrån honom, men det kändes även svårt att höra det, i alla fall när det är ifrån en sådan människa jag saknar mer än allting annat !

Sen vela han ge mig rosor, han hade fyllt ett helt rum med rosor åt bara mig ! Dom var röda, fast dom var rosa, röda fast rosa ... Och han tyckte verkligen att jag skulle gå och köpa mig rosor lite då och då, sak samma om det var en eller flera, för hade jag en ros att titta på, så skulle jag känna den energin morfar vill ge till mig.
Och även fast han sa som han sa om förgen på rosen, så skulle jag veta exakt vilken ros det var om jag tittade på dom en liten stund.

Morfar sa även en massa mera, men jag orkar inte skriva allt för mycket om vad han sa, för då skulle jag få skriva en liten stund till, och det är inte riktigt vad jag känner för nu.

Men morfar, du vet att jag älskar dig, och jag vet att du älskar mig. Jag lovar att jag ska ta till mera av din hjälp än vad jag hittils gjort. Och att få höra att du är stolt över mig, och alltid har varit det känns hur bra som helst. Om du är stolt över mig, så ska även jag vara stolt över mig. Jag saknar dig som bara den, jag ska ta mig tiden att komma ner och hälsa på dig och mormor och ge er båda några dtycken röda fast rosa rosor.
Jag önskar att jag skulle kunna ringa dig nu och säga hur mycket du betyder för mig, jag önskar verkligen det. Du är en sån saknad människa, och jag är oerhört glad över att du finns där för mig nu, att du finns här med mig. Always and forever <3

Är man såhär nattligt vaken som jag är, så varför inte spendera tiden på att läsa om Kannibaler och Seriemördare ?
ja det kanske inte låter som någonting en fullt mentalt frisk människa skulle göra, men jag gör det ändå. Det är trotts allt spännande att läsa om dessa människor då man aldrig förstår hur dem tänkt, eller ens hur deras hjärna fungerar.
Som med Thomas Quick, när han mördade så slog hans alter ego Ellington in, och Thomas fick en total black out, och sedan stundvis ett tag efteråt så kom hans medvetande tillbaka, bit efter bit fick han ihop pusselbitarna om vad han gjort när ''Ellington tog över''.

Eller varför inte få reda på att bland de första gångerna Charles Manson satt i fängelse så började han att skriva musik, och sedan när han den gången blev fri så började han bila runt (tror jag det var) och sedan så började han umgås med The Beatles och fick till och med dom att publicera en utav hans låtar på en av deras LP skivor -  Never Learn Not to Love . Sen att han själv har sjungit och det finns låtar på Youtube med honom hade jag inte heller en enda blekaste aning om. 
intressant trotts allt äckligt och vedevärdigt dom har gjort.
Det är spännande läsning, och visst blir jag både arg och förbannad på dom, men jag kan ändå inte göra någonting åt det, och trotts allt så har alla fått de straff de förtjänat, har dem inte redan dött i fängelse så väntar dem på det, och om det inte är i fängelset så är det psykriatrin som tar hand om dem tills den dagen dom lämnar jordelivet.

Hittade en annan sjuk sak också, kopierar direkt ifrån sidan där jag hittade detta :

Tysk kannibal som sökte efter villiga offer på nätet. Han hittade datateknikern Bernd Jürgen Brandes och tillsammans åt de upp offrets penis innan han dog. I flera månader fortsatte sedan Meiwes att äta av offrets kött

Min ända fråga till detta är, hur kan man hitta ett villigt offer till att bli uppäten och samt låta den människan äta upp ens penis, samt själv äta den, och sedan dödas av den människan man nyss spenderade en måltid penis med ?

Men frågan då är om det blir mord, eftersom människan i frågan var med på detta....

Jag säger det jag ofta brukar säga - Folk slutar aldrig förvåna mig i alla fall, vi lever i en sjuk värld full utav sjuka människor. Frågan är när världen skall sluta på ett bra sätt och människor börjar förvåna en på de possotiva delarna som finns i livet istället för de negativa delarna som de oftast förvånar en på.
Tåls att fundera på. men nu ska jag forstätta läsa om världens alla sjuka människor och förundras av deras sjuka hjärnor en stund till innan jag verkligen blir trött och sängen skriker mitt namn !

/ Linda m Jonsson 

   - Jag saknar mitt röda hår en aning faktiskt ... Kanske det får bli lika rött till sommaren igen ? Hmm ..

    - Jag gillar att snön börjar smälta, snart kan man vara ute i stort sätt hela dagarna och bara mysa på med vänner och hunden !

   - Snart börjar blommorna knoppa upp igen, och ge färg till sommren, underbart ! Det är så vackert med alla färger som spricker upp ur gräset !

   - Sen kommer sommaren med sina sena kvällar med underbar människor, och nattliga dopp i vattnet, det gillas !

    - Solen, allt med sommaren gillas ! Ta långa promenader och bara mysa på med prat och skratt i massor !

    - Maskarna kikar fram, dom kan man dela på och dom lever ändå ! Dom är konstiga, men tillhör sommaren till !

 - Åka till stugan där det inte finns någe el eller några modernligheter är mysigt, hoppas man kan ta med sig några vänner hot och bara mysa på mitt ute i skogen och bara få vara i lugn och ro ! Underbart !

- Och sen kan man slänga in en massa mysiga minnen med en massa mysiga människor också ! (bara för att updatera bloggen lite kanske ...)

Är det en sak jag verkligen inte förstår mig på så är det Sverige och allting som sägs och bestäms här.
Våra äldre har det inte så bra, skolorna är i allmänhet inte de bäsa skolor - dom behövs rustas, lärare bör bytas ut o.s.v sen har vi en massa andra saker som bör fixas som jag inte orkar rabbla upp - Skulle jag sitta här och skriva allting som Sverige inte tar tag i så blir det en väldigt lång lista, vilket jag inte orkar skriva, och vilket ni inte kommer orka läsa någonting utav.

Men saken är den, att vi har ofta pratat om jämnställdhet, och då pratar vi inte bara jämställdhet i könsbenämning, utan också i den etniska frågan.
Men då undrar jag, hur tänker dom om invandrarna ska få körkortet betalt för det ger dem större möjlighet till jobb här i Sverige, alltså - Vi skatte betalare skall med våra skattepengar sitta och betala invandrares körkort för att det ger dem mera jobbmöjligheter här i Sverige.
Jag ställer mig endast en enda fråga - Varför?
Varför inte göra det jämställt även där för, och ge alla arbetslösa i Sverige ett körkort, för hur som hellst så är ett körkort många gånger en bra start för att få just ett jobb, det gäller alltså inte bara invandrarna en större möjlighet, utan det ger alla levande individer en större möjlighet till jobb.

Men varför skall vi Skattebetalare punga ut pengar till invandrarna och deras körkort för, om staten vill att det ska vara så, så varför betalar inte staten det ur egen ficka ?

Jo för då finns det inga pengar, för dom pengarna ska gå till (som dom så fint säger) till skolor, äldrevården, sjukvården, och allting annat.

Men varför ser vi då ingen skillnad på skolorna, äldrevården och sjukvården?
Det ända jag kan se är brister, många brister.
Barnen får inte den hjälpen de behöver i skolorna för att det inte finns resurser, äldrevården går bara neråt - det är sjukt dyrt att bo på ett särskilt boende med mat och allting. Och sjukvården, varför inte lägga pengar på att förbättra de resurser som finns där, och bygga ut sjukhusen så att det slipper ligga folk i korridorerna?
Nej för det har vi inte pengar till, den budgeten sprack för en massa herrans år sedan.

Men då har jag en till fråga, om vi nu inte har råd med det, hur har vi då råd med att betala en människa som har gått ut ur regeringen med samma lön som när han/hon jobbade där under några år till (fastän människan fortfarande inte ens jobbar!) plus att dem bor billigare, får resor betalda, kanske dom inte skattar likvärdigt som en ''vanlig svensson'' ?

Varför slutar vi inte blunda för det vi vet pågår och gör våra röster hörda? - Jo för det spelar ingen roll hur många människor som än gör rösten hörda, dagens politiker bryr sig endast om sin egen välfärd än om Sveriges befolknings välfärd, vilket gör mig enormt irriterad.

Varför ska de högst uppsatta politikerna ha det så mycket bättre än vi andra?
jag menar, vi jobbar för att kunna leva, precis som dem, men vi får ingen likvärdig lön för att vi slutat jobba.

Vi pratar om jämställdhet, och visst låter det fint, men det existerar ändock inte i Sverige tråkigt nog.
Så varför bara inte sluta prata om det när vi ändå inte har det ?
Den dagen det blir ett jämnställt samhälle för alla kan även jag börja prata gott om det, men i dagens läge kan jag knappast hålla med om att vi har ett bra jämställt Sverige.

/ Linda m Jonsson 

Fick för mig att det var väldigt längesedan jag skrev någonting vettigt här över huvudtaget. 
Men frågan är om det blir någonting vettigt denna gång ?
Det har väl hänt en del sen sist jag skrev, eller kanske så inte, just nu händer det inte mycket vettigt, jag bara är känns det som.
Men någon ska väl bara vara också antar jag.

En sak som hänt sedan sist är väl att jag officiellt har blivit Gudmoder, för nu är Kelly döpt, och jag har fått fadder brev där det står att jag är fadder som det numera heter, men jag tycker det låter mycket bättre med Gudmoder.
Och det känns riktigt bra måste jag säga, hur kan det inte kännas bra när det är en sådan underbart gullig liten unge ?
Hennes mamma kan vara gullig hon också, eller ja, mamma hennes är bra gullig hon också ! Hehe

Plus att jag fyllt år också, eller ja, idag har jag ökat åldern med en helt siffra, från noll till en etta, alltså numera 21 istället för 20.
Inte så mycket att hurra för men alltid någonting antar jag väl.
Hade en jätte bra lördag då jag firades av familjen, fick fina saker och var omringad av fina vänner och den underbara familjen jag har. Det kunde inte ha blivit bättre !

Och idag var jag på en Seans, spännande var det. Men det bästa med det hela var att jag fick reda på att min farmor vakar över mig, och ger mig styrka när jag behöver det. Samt att hon redan har börjat virka på en filt/täcke tills den dagen jag får en bebis. Tänk om farmor kunde ha fått levt fortfarande istället, det hade varit mycket bättre, men nu kan man inte göra någonting åt saken..

Idag är det exakt 14 år och 10 dagar sedan hon lämnade oss, men hon är fortfarande lika saknad.

Och hon tyckte verkligen att jag skulle ha bättre belysning när jag läser mina böcker, för jag skulle vara rädd om synen så jag inte strulade till den något mera än vad den redan var...

Söt hon min lilla farmor !

Precis vad man behöver på sin födelsedag, lite extra kärlek ifrån en människa som är saknad som man inte kan krama om längre.

Nej nu ska jag sluta skriva, för nu kan jag inte längre komma på någonting vettigt att skriva.

Hörs

/ Linda m Jonsson