Just precis nu, så sitter jag ihop krupen i mitt täcke i min säng,med datorn i mitt knä & lyssnar på underbar musik som får mig att tänka, på gott & ont.

Ibland undrar jag vad som hände med tiden, vem var det som tryckte på Rewind? Det känns som att allting bara smyger sig förbi - fast smyger väldigt fort, så fort att jag inte ens hinner att märka av det..

När jag var mindre så tyckte både jag & mina vänner, att en månad, de var en evighet, ett år var oändligt samt flera år framåt var bara att drömma om, de var som att de var mera ''orealistiskt'' att tänka framåt längre än ungefärt två veckor..

Men nu, en månad är ingenting för en månad går undan väldigt fort ibland. Ett år känns som imorgon eller igår, & helt plötsligt så blir flera år framåt realistiskt..

När jag tänker bakåt, så har jag några vänner jag känt i lite mera än tio år, tänk er, tio år! En vän, har jag känt i hela mitt liv, i nitton år har jag haft en vän, tänka sig..

Men när jag numera tänker bakåt, så undrar jag, vad hände egentligen? Hur hamnade jag här? Har jag missat någonting? Hur kunde allting gå så jäklarns fort?

Går dagarna, veckorna, månaderna, åren, decenierna fortare för att vi har skapat en vardag, skapat rutiner som vi följer år in & år ut, är det för att vi har blivit för vana med att leva & göra allting som vi gör, är det därför tiden går så fort förbi, för att det inte ofta händer så speciellt nya saker, för att vi har varit med om mycket, vi har sätt utveckligarna i samhället åt både de positiva sätten, samt de negativa.
Är det helt enkelt därför tiden går fort, för att vi har blivit för bekväma av oss, för att vi ofta tar livet för givet, för att vi inte vågar göra det där lilla extra, för att vi har inte längre har så många första gången upplevelse?

Vad vet jag, här sitter jag, i min säng, i min ensamhet med musiken, ljusen & ljudet utav tvättmaskinen som sällskap nere i källaren i mitt faktiskt nystädade rum..

Mina ögon börjar känna sig tunga, ögonlocken orkar inte hålla sig öppna så länge till, gäsparna kommer med allt kortare mellan rum, & jag sitter och gnuggar mig i ögonen, ne, jag är för trött för att orka sitta uppe, jag har ändå varit vaken i alldeles för många timmar denna dag & hunnit med väldigt mycket, trotts att jag varit så trött som jag har varit.
Så nu ska mitt huvud alldeles strax få vila sig på kuddarna så ögonen kan stänga sig & jag få drömma bort en stund, tills verkligheten väcker mig i morgon bitti för att tala om att det är dags att stiga upp för att jobba..

Godnatt!

/Lindah