Just nu är det mörkt ute, men min blick dras just nu till gatuljusen, för i dess sken så ser man snön yra omkring & letar sig en väg ner till marken, där den lägger sig som ett enda vitt stort täcke.

Tänker jag efter lite, så ser det nästan ut som ett duntäcke - Inbjudande, fluffigt & mysigt, ja precis så ser det ut.

Åh så underbart!

När jag kom hem ifrån jobbet, så började jag med att sopa bort snön som landat på trappen, samt nedanför trappen, men nu till det bästa!

; När jag var klar med det, slängde jag iväg sopkvasten, vandrade med bestämda steg till gräsmattan & slängde mig där på rygg, jag hade blicken upp i den mörka skyn, där små snöflingor kom yrandes ner mot mitt ansikte.

Sen började jag röra på mina ben & mina armar, jag låg där, 19 år, på den nya snön, redo att göra den första snö-ängeln - Men jag kände mig som en överklycklig femåring som precis skådat årts första snö & känner miljoner julkänslor på en & samma gång.

När jag kände att jag var klar med min fina skapelse, var jag tvungen att ligga kvar där i den kalla snön, känna snön nudda mitt nakna ansikte, känna den kalla vinden smeka min kind, låta mina ögon skåda alla de miljoner små vilsna snöflingor som kom ned mot mig i full fart. Sen började jag skratta, jag låg där, på backen, & bara skrattade, för jag insåg att jag för en kort stund kände mig som en femåring.
Men sen, var det dags att resa sig upp & bli nitton år igen, borsta av sig snön & gå in, för att invänta att klockan ska slå lite mera, så att kvällen närmar sig till läggdags.

/ Lindah

Ibland undrar jag vart jag är om tio år, kommer jag fortfarande sitta ''fast'' i bollnäs, i en egen liten lägenhet med sjutton katter?

Ibland känns det som att det är just precis så vet kommer att bli, ibland känner jag mig fast i Bollnäs, jag menar..

Redan i gymnasiet vela jag flytta, inte skulle jag gå en treårig utbildning i Bollnäs inte, nej nej! Jag skulle flytta, långt bort någonstans..
Blev det så? Nej! Jag gick en tre årig utbildning i Bollnäs, & nu är den slut, Lindah är fortfarande kvar.. Flera av mina vänner har använt deras vingar till att flyga långt bort, för att verkligen pröva vingarna på nya ställen..

Lindah är kvar i Bollnäs & är med i resursen & hoppas på att få använda vingarna någon dag, hon också..

Ibland, eller ofta, önskar jag att det vore så mycket enklare att bara ta steget till att packa ner alla sina saker, få ett jobb på en helt ny & främmande ort, för att sedan klara sig där, helt själv med bara mina drömmar & ambitioner, att livet där skulle vara mindre komplicerat & mycket mera enkelt..

Kanske en dag allting blir som jag vill, kanske jag flyttar till de okända & har de jobbet jag verkligen vill ha, & slipper leva ensam med sjutton katter, kanske en katt bara räcker då..

En dag ska då jag få det jag vill ha, men att slita för att komma dit gör nog bara att jag vill ha det ännu mera, & det kommer kännas så mycket bättre den dagen allting slår in.

/ lindah