Mina föräldrar.

Min Mamma heter Carina och är 49 år, kommer ifrån Stockholm.

Min Pappa heter Jan-Erik (men alla säger Janne) och är 50 år, kommer ifrån Alby.
Mamma är lyxhustru - alltså tar hand om hemmet, hunden, och de barnet som fortfarande bor hemma. Hon trivs bra med det, en ganska hemtam kvinna med andra ord. Hon har alltid funnits hemma när vi var små och sen när vi blev stora. Har känts tryggt att alltid ha någon hemma istället för att komma hem till ett tomt hus.

Pappa jobbar som bergssprängare i Norge - han ligger borta på veckorna och är hemma på helgerna. Han har alltid jobbat borta på veckorna ända sen evigheters evigheter. Visst saknade jag pappa hemma på veckorna när jag var liten, men sen de gånger han hade semester så kändes det bara ''konstigt'' att han var hemma så mycket.

Mina föräldrar träffades genom pappas kusin och mammas bästa kompis (Måste vara bland det bästa Eskil och Sussanne har gjort), dom bodde tillsammans i Stockholm ett tag, men sen började dom leta efter hus, och hamnade då i lilla Bollnäs.
Tillsammans har Janne och Carina tre döttrar som dom fick under en fem års period.
Mamma och Pappa har varit gifta i 21 år, men dom är inne på deras 22 år som gifta nu - dom gifte sig på Nyårsafton när min storasyster var 1 år.

Mina föräldrar är dom bästa föräldrar jag kan tänka mig ha. Och det är sånt jag har kommit på såhär på senare år, för när jag var yngre så sa jag mycket till dom som jag inte ens riktigt menade för stunden. Med tanke på all skit jag gav dom som yngre så har jag lite svårt ändå att förstå att dom ändå älskar mig lika mycket.. Även fast jag vet att föräldrar älskar sina barn, men jag har hävt ur mig saker som man inte borde häva ur sig till sina föräldrar, men ändå så älskar dom mig lika mycket, och det är någonting jag beundrar dom för.
Deras kärlek till mig och mina systrar, vad vi än har gjort eller sagt så har dom funnits där och älskat oss mer än allting annat.
Och utan kärleken ifrån min mamma och min pappa så vet jag inte vad jag hade tagit mig till idag.
Dom har alltid funnits där och ställt upp, lyssnat, hjälpt, och ställt upp lite mera ändå.

Jag kan inte förstå hur stark deras kärlek till oss barn är, det är nog sånt man endast förstår den dagen man själv får barn.
Men jag vet att min kärlek till dessa två människor är enorm och går inte att beskriva med ord. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hösten. Så jag Älskar hösten. Det är vackert ute, trädens löv skiftar i vackra färger. Jag får gå runt i kängor, mössa, halsduk. Luften känns fräsch och uppfriskande. Men det bästa är att jag kan göra det som jag som barn (som alla barn) älsk...

Ibland bara lättar allt, tyngden jag har haft på mina axlar som tyngt ner hela mig har lättat. Och den lättade utan att jag behövde lyfta ett finger, vilket gjorde mig så lättad att jag nästintill började gråta. Jag har nu fått ännu ett vikariat, och...

Ibland blir jag tyst och stänger ute världen för jag behöver tänka och vara för mig själv och inte dela mina tankar med omvärlden. Men för omväxling tänker jag dela med mig av en tanke som smått gnager lite, och därav drar jag mig för att ställa fr...

Jag sitter på balkongen och lyssnar till det dova mullrandet som kryper närmare. Regnet nuddar balkong taket och ger ifrån sig ett lugnande ljud. Himlen lyses upp av de stora blixtrarna som leker. Jag måste säga att jag har det väldigt bra nu, jag tr...

Snön yrar ifrån himlen och letar sin väg ner till marken. Barnen står och tittar uppåt, med munnen öppen och tungan ute, de försöker fånga snöflingorna på deras tungor, precis som Pippi Långstrump gör. Alla husen ser mysiga och varma ut med alla ...