Mina föräldrar.

Min Mamma heter Carina och är 49 år, kommer ifrån Stockholm.

Min Pappa heter Jan-Erik (men alla säger Janne) och är 50 år, kommer ifrån Alby.
Mamma är lyxhustru - alltså tar hand om hemmet, hunden, och de barnet som fortfarande bor hemma. Hon trivs bra med det, en ganska hemtam kvinna med andra ord. Hon har alltid funnits hemma när vi var små och sen när vi blev stora. Har känts tryggt att alltid ha någon hemma istället för att komma hem till ett tomt hus.

Pappa jobbar som bergssprängare i Norge - han ligger borta på veckorna och är hemma på helgerna. Han har alltid jobbat borta på veckorna ända sen evigheters evigheter. Visst saknade jag pappa hemma på veckorna när jag var liten, men sen de gånger han hade semester så kändes det bara ''konstigt'' att han var hemma så mycket.

Mina föräldrar träffades genom pappas kusin och mammas bästa kompis (Måste vara bland det bästa Eskil och Sussanne har gjort), dom bodde tillsammans i Stockholm ett tag, men sen började dom leta efter hus, och hamnade då i lilla Bollnäs.
Tillsammans har Janne och Carina tre döttrar som dom fick under en fem års period.
Mamma och Pappa har varit gifta i 21 år, men dom är inne på deras 22 år som gifta nu - dom gifte sig på Nyårsafton när min storasyster var 1 år.

Mina föräldrar är dom bästa föräldrar jag kan tänka mig ha. Och det är sånt jag har kommit på såhär på senare år, för när jag var yngre så sa jag mycket till dom som jag inte ens riktigt menade för stunden. Med tanke på all skit jag gav dom som yngre så har jag lite svårt ändå att förstå att dom ändå älskar mig lika mycket.. Även fast jag vet att föräldrar älskar sina barn, men jag har hävt ur mig saker som man inte borde häva ur sig till sina föräldrar, men ändå så älskar dom mig lika mycket, och det är någonting jag beundrar dom för.
Deras kärlek till mig och mina systrar, vad vi än har gjort eller sagt så har dom funnits där och älskat oss mer än allting annat.
Och utan kärleken ifrån min mamma och min pappa så vet jag inte vad jag hade tagit mig till idag.
Dom har alltid funnits där och ställt upp, lyssnat, hjälpt, och ställt upp lite mera ändå.

Jag kan inte förstå hur stark deras kärlek till oss barn är, det är nog sånt man endast förstår den dagen man själv får barn.
Men jag vet att min kärlek till dessa två människor är enorm och går inte att beskriva med ord. 

Min första kärlek.

Honom träffade jag inte irl, utan började skriva med honom på internet, sen blev det sms och senare led det till en massvis av telefonsamtal..

Första gången jag träffade honom var när jag, min faster och lillasyster var i valbo, och han var där med sin familj och hälsade på hans morbror eller farbror och dom var då inne på ikea och handlade, så han vandrade över till köpcentrumet och träffade mig en sväng.

Sen någon vecka efter eller något sånt så kom han och hälsade på mig, sen var det liksom vi.

Förhållandet var väl skapligt bra, just när man var i det så tyckte man ju självklart att det var det bästa, just med tanke på att de var den första riktiga kärleken som jag hade.
men nu i efterhand så vet jag väl inte riktigt om jag skulle kalla det för ett sådär jätte bra förhållande, men varför tycker jag inte att alla behöver veta, för det var hans och mitt förhållande..

Men i det hela var det bra när jag var i förhållandet, för då var jag kär över öronen och allt sånt ni vet..

Så just då i de stunderna jag var med honom, pratade med honom var allting perfekt.
jag trivdes bra i hans sällskap, jag trivdes bra med hans mamma och resten av hans familj. Han bodde inte i Bollnäs, utan i lilla Ytterhoglad, så vi träffades på helgerna och loven ifrån skolan.
Men när vi inte var med varandra så var det mycket prata i telefonen, lite för mycket ibland kanske, men så var det då. 

Och det förhållandet varade i nästan 9 månader.
I dagens läge pratar vi med varandra lite då och då och har en ganska ''tunn'' kompis relation, eller vad jag ska kalla det för. 

(Rätt så nyligen vi började prata med varandra, och tunn blir den av just det, för innan dess var det mer eller mindre kanske fyra år sedan vi hördes vid sist)