Jag fick nyss för mig att jag längtade till julen, att få pynta julgranen med mamma, se hur fin den blir när alla ljusen är tända, se kulorna i granen reflektera av alla de lampor som lyser upp granen, se glittret glittra, se klapparna som fylls på under granen och bara längta efter att få öppna varenda en med mitt namn på, se alla glada miner, höra skratten, äta all den goda maten, 

men just där, kom jag att tänka på att morfar återigen inte kommer att fira den med mig, med oss, vilket gör mig ledsen, vilket får mig att inte längta till julen.
För när julen var som bäst, när det verkligen kändes som jul, det var när morfar var med oss, när han satt där och såg glad ut, när man såg hur nöjd han var av att bara vara med.

All den värmen han spred, och den glädjen han gav mig varje år han kom, går inte att beskriva.
Precis som det inte går att beskriva den saknaden han lämnade efter sig.

Om det fanns något sätt för mig att prata med dig morfar så finns det en hel drös med saker som jag vill säga dig. Det är de små sakerna som får mig att sakna dig, det är de små orden du brukade säga som låter fel när andra säger de orden.

Morfar, jag saknar dig, jag älskar dig, och jag vill ha tillbaka dig. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig, du försvann för fort, utan varning, helt plötsligt så var du inte en del av livet, vilket är orätvist.
Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, du må va någonstans där uppe nu med mormor, men du finns ändå här med mig, med varje andetag jag tar, med varje slag mitt hjärta slår så finns du med mig. 

Just nu sitter jag i min lilla lägenhet med en filt runt mig, känner mig lätt frusen, men de beror på att jag varit ute i regnet en del idag.
Blev en promenad med Mack på ca 45 minuter efter det att jag kom hem från stan med Johnna.
Sen var jag och Mack ute i en timme till för Krister vela ut och busa med hundarna, han var hundvakt åt en tik. Så då följde vi med.
Smacken var lös och det gick jätte bra, stolt över den lilla parveln, dock mindre stolt över att han skulle jucka på den andra hunden en hel del..
Sen blev det promenad till ICA med mamma, så nu sitter jag här, i min lägenhet och lyssnar på mysik musik med ljus tända och vet inte alls vad jag vill göra.
Men någonting vill jag göra.
Jag får energi när det regnar, jag blir glad då, inte alls instängd och deprimerad som många andra.
Det är mysigt med regn.
Och det mysigaste man kan göra när det regnar är att sitta ute på balkongen med en filt eller ett täcke lindat runt sig och bara sitta och ta det lugnt och andas ut. Det är fridfullt. Och bättre blir det om man sitter två och nära, så jag har tur om har Macken som satt så sällt i mitt knä tidigare idag, han är min lilla mysis han. Haha

Men just nu vet jag inte alls vad jag vill göra, jag vill göra allting men ändå inte. Känns som att tankarna snurrar för fulla muggar i mitt lilla huvud, så kanske borde sätta mig ner och försöka rensa dom en efter en ett tag.

Smacken ligger i sängen och sover som en stock, tror att han är väldigt nöjd med dagen idag faktiskt, det verkar som så på honom, och det är skönt att se att jag har en nöjd voffsing också. Och han är ju så söt när han ligger som ett litet knyte på sängen och snarkar och har sig i sömnen.

Ne men i brist på annat så slänger jag väl mig i soffan och läser en bok kankse, jag har ju en jag måste läsa ut, så får nog bli så, kan läsa några timmar och se vad som händer sedan. låter som en bra plan det tycker jag.

/ Linda m Jonsson