Alldeles snart är det dags att vandra iväg till jobbet för att jobba i ynka 4½ timme, känns en aning värdelöst, men de små timmarna blir ju pengar de också antar jag . Haha .

I natt när jag väl somnade så sov jag gott, jag hade en mysig hund som kom och hoppade upp i sängen och kurade ihop sig vid mitt bröst. Sen vid kanske halv åtta i morse så hoppade han upp i sängen igen och låg nästan på mig hela tiden tills jag bestämde att nej fan nu kliver jag upp, då gjorde smacken lika dant, men jag fick en släng av onda ögat av honomsåg det ut som. Haha.

Vad som händer mera idag än jobb har jag ingen aning om, slutar ju kl 18:30 så då blir det väl hem och laga mat eller någonting liknanade, får se vad jag känner för då. Ut med Smacken blir det iaf en sväng .

Nej nu ska jag leta reda på lite saker jag behöver, dampa lite i lägenheten, vandra ut med smacken igen, sen är väl jag redo att röra mig mot mitt lilla jobb.

en sak till bara, hade världens sjukaste dröm om att jag fick nå vikariat och massa andra saker. ja den går inte att förklara så jag tänker inte ens försöka mera . Hahaha...

/ Linda m Jonsson

Någon borde förbjuda mig att titta på filmer, och någon borde förbjuda filmer som gör folk ledsen.
Jag hatar att jag nästan varenda gång gråter när jag tittar på film ensam, och det är inte lite jag gråter heller.
Som nu, jag tittade just klart på en film som handlade om en tjej som fick cancer, och vad hände ? Jo, jag grät mig igenom hela filmen, slutade med att jag inte ens orkade sitta upp i soffan, utan la mig ner och kramade om täcket jag hade hårt, precis som om jag var rädd för att det skulle springa ifrån mig.
Jag har gråtit så mycket att täcket är blött och jag har ögon som svider.

Egentligen vet jag precis vart alla känslor kommer ifrån när det handlar om cancer, jag vet precis, men jag vill inte erkänna det. För det är så mycket enklare att bara slänga skit på andra saker för att fortfarande hålla undan sina egna känslor, eller i alla fall försöka hålla undan sina egna känslor, jag lyckas aldrig vid såna här tillfällen.

Jag hatar cancer, jag verkligen hatar cancer. Finns nog ingen sjukdom jag hatar så mycket som just cancer, finns nog inte heller någon sjukdom som har ställt till det heller så mycket som cancer har.

Jag hatar även att jag försöker glömma saker istället för att ta tag i de när det är i luften.
ne istället försöker jag kväva känslan tills den kommer upp igen, och då bli så uppriven utav en känsla att det käns som att hela mitt bröst ska explodera i en miljon bitar.

Men när man tror att en sjukdom som cancer ska ta en av de människor man älskar mest, en av de människor som står mig närmast, då fall jag automatiskt sjuhundra meter under jorden, luften flög ur mig, orken försvann, jag har aldrig känt mig så vilsen som då, har aldrig heller känt mig så förvirrad.

Det gick inte in i mitt huvud, någon som dig, någon som stod mig så nära som dig skulle aldrig kunna få en sån sjukdom, aldrig aldrig ALDRIG!

Jag hade svårt att se dig i ögonen ett tag, för allting jag då såg var cancer, hur sjukt det än låter, så var det de ända jag såg.
Först såg jag cancer, och då sprang jag och blundade, när jag sedan sprang tillbaka och tittade en gång till, då såg jag den människan jag älskar, den människan som står mig nära, den människan jag aldrig lämnar.

Att behöva tro att någon ska lämna dig i en sjukdom som cancer är hemskt, men att sedan veta att det inte alls skulle bli så är den underbaraste känslan jag någonsin varit med om.
Det var precis som att få ge cancer en fet jävla käftsmäll och långfingret som bara fan !

Där av min anledning till att cancer suger, plus att cancer tog min farfar, och många andra människor i världen, runt om, över allt .

Kanske blev ett väldigt konstigt inlägg, vad vet jag ? Klockan är 01:39 det kan vara en anledning, en annan kan vara för att mina ögon har nog läckt en del. Haha, kan inte skilja på vilket, och har inte bestämt mig för vilket jag ska skylla på än.