Ibland när man tror och det känns som att allting går käpp rätt åt helvete så kan allting vända på ett ögon blick.

Jag trodde att jag skulle vara arbetslös bra mycket längre, men se där vad fort det hela vände, nu har jag gått första dagen på kursen som jag ska gå i tre veckor, sen börjar jag jobba på riktigt.
Ska dock jobba i kundservice för tele 2, inte precis mitt drömmjobb, men det är ett jobb som ger betalt, bra mycket bättre än att gå arbetslös och hata världen lite extra bara för att det känns som att allting går emot en och att ingen vill en väl, minst av allt anställa mig.

Men kursen idag kändes helt okej, det är inte så att jag är helt överexhalterad över den, men den funkar i alla fall.
Och trevligt folk verkar det vara där, så det ska nog gå för sig det där.

Tur att jag har underbara människor runt omkring mig som ställer upp med att hjälpa mig ha hunden så att det går ihop med jobbet, det är ovärderligt !

Just för tillfället så sitter jag bara och tar det lugnt, har druckit en kopp kaffe och ska väl om en liten stund avancera mig till soffan och glo på tv, för att sedan tröttna på det och vandra tillbaka till datorn igen, för att sedan tröttna på det igen och vandra tillbaka till tv apparaten igen, och sedan hålla på så en stund innan jag vandrar ut och kvälls kissar hunden, för att sedan möjligtvis ta med mig datorn till sängen och titta på en film innan det är dags att sova för natten.

Men hualigen! Imorgon är det upp tidigt som gäller, skall sitta på bussen kl: 07:00, och som ni säkerligen förstår så är jag inte helt så taggad till det faktiskt, skulle hellre lega och lata mig i sängen till en tolv-två tiden på dagen. Men nej, det går liksom inte för sig, för Lindah ska upp och iväg till kursen för att fortsätta ta anteckningar så att handleden knakar och skakar (När hela handen skakar så skakar jag ungefär likadant som en parkingson sjuk människa, det är intressant att titta på i brist på annat... NOT)

Jani, tänk om min handled bara kunde fixa sig själv på tre sekunder och bli helt perfekt bra som den en gång i tiden var, då skulle jag bli underbart glad, nog lika glad som en liten hundvalp som blir så glad när man kommer hem att den kissar på sig lite granna..
Men det kommer ju inte hända de närmsta hundra åren, men drömma är helt tillåtet har jag hört talas om.

Vad denna vecka mer har att erbjuda än kursen, hem, äta, skita, sova har jag för tillfället ingen aning om. Men någonting roligt hoppas jag verkligen på, för det skulle vara trevligt tycker jag.
Det känns som att jag vill göra någonting, men jag har ingen aning om vad, så tills jag har kommit på det så får jag allt flyta på som vanligt antar jag.

Ja, nej nu ska jag inte fortsätta att skriva en massa ovessentligt strunt här, men fick bara för mig att rasta mina fingrar en liten stund, kan vara skönt det också att få rasta både fingrar och huvud, men som ni ser nu så fanns det inte så mycket viktigt eller intressant som mina fingrar vela dela med sig av, eller några intressanta tankar heller.
Kan tyckas tråkigt, men ja, ganska skönt ibland att inte ha allt för mycket att tänka på för en gångs skull.

Men nej, fan nu lägger jag av, ska sluta skriva strunt. Nu slipper ni mig för idag!

Over and out / Linda m Jonsson