Ibland när livet vänder och man står där utan det man precis vant sig vid så funderar man - vad händer nu, vad gör jag nu ?
Precis så har jag funderat av och till efter att alla tankar på allting annat lade sig.
Vad gör jag nu när jag står här utan mitt jobb jag vant mig vid och trivdes med, vad ska jag ta mig till ?
Hur tjänar jag ihop de pengar jag vant mig vid att tjäna, vad gör man ?

Min tanke var aldrig att vara i arbetsförmedlingens system, sitta på en kurs som ska få mig att bli motiverad till att plugga, eller söka jobb. För den kursen får mig inte motiverad till någonting annat än att, ja vad händer efter det här om jag inte fåt ett jobb, kommer det en till helt meningslös kurs som inte ger mig ett jota ?
Kommer jag att sitta varje veckodag samt hela sommaren med en kurs som inte ger mig någonting tillbaka.
Ska jag verkligen sitta här och spela Wii för att få dagarna att gå, spela alfapet eller samtala med de trevliga människorna som är där, men vad ger det mig i slutändan ?
Jo några nya vänner, men sen då ?

Jag blir inte motiverad till att studera, för det vet jag att jag ändå att jag inte är redo att studera, för att skolan för mig är fortfarande pest och pina, jag har inte kommit över den gränsen än, och kommer förmodligen att komma över den gränsen om ett tag, men inte än.

Om arbetsförmedlingen vill lyckas med deras koncept får dom då allt jobba hårdare och få tag på riktigt folk som kan göra någonting åt saken. Dom ska verkligen hitta de människor som kan dra det bästa utav oss arbetslösa ungdomar som står här utan ingenting. Dom ska verkligen motivera människan i fråga att söka jobb eller att plugga.
Jag behöver inte sitta vid frukostbordet på kursen och äta den där mackan, jag behöver inte diskutera kring nyheterna, jag behöver inte heller sitta och spela spel för att få tiden att gå.

Jag har sökt jobb, men ingen har hört av sig. Jag har försökt att söka jobb, men hur lätt är det när man inte får svar, vart ska man då stå, och på vilka grunder ska jag bli mera motiverad att söka jobb ?

Jo de grunderna jag går på är för min egen skull, för min personliga utveckling, för mitt eget bästa, för att jag inte ska gå in i väggen som arbetslös och bli en lat jävel som tillslut har varit arbetslös i en miljon år som inte ens kommer ihåg hur det är att jobba.

För att jag ska må bra, för att jag ska kunna vara den människan jag vill vara, så behöver jag ett jobb att syselsätta mig med, annars kan jag lika gärna lägga mig under en sten och bo där i en miljard år och hoppas på att världen går under.

Så, arbetsförmedlingen - Jobba på att få era kurser bättre, tänk att ni själva ska gå den i ett halvår och göra det vi får göra så kommer ni inse hur värdelöst det egentligen är, så kommer ni få se hur fort ni tröttnar, så får ni se hur motiverad man blir av den lilla summa pengar som rullar in i månaden, så får ni se hur glada ni är om dagarna, samt hur gott ni pratar om kursen med era med människor.

/ Linda m Jonsson