Direktlänk till inlägg 19 oktober 2011
Någon borde förbjuda mig att titta på filmer, och någon borde förbjuda filmer som gör folk ledsen.
Jag hatar att jag nästan varenda gång gråter när jag tittar på film ensam, och det är inte lite jag gråter heller.
Som nu, jag tittade just klart på en film som handlade om en tjej som fick cancer, och vad hände ? Jo, jag grät mig igenom hela filmen, slutade med att jag inte ens orkade sitta upp i soffan, utan la mig ner och kramade om täcket jag hade hårt, precis som om jag var rädd för att det skulle springa ifrån mig.
Jag har gråtit så mycket att täcket är blött och jag har ögon som svider.
Egentligen vet jag precis vart alla känslor kommer ifrån när det handlar om cancer, jag vet precis, men jag vill inte erkänna det. För det är så mycket enklare att bara slänga skit på andra saker för att fortfarande hålla undan sina egna känslor, eller i alla fall försöka hålla undan sina egna känslor, jag lyckas aldrig vid såna här tillfällen.
Jag hatar cancer, jag verkligen hatar cancer. Finns nog ingen sjukdom jag hatar så mycket som just cancer, finns nog inte heller någon sjukdom som har ställt till det heller så mycket som cancer har.
Jag hatar även att jag försöker glömma saker istället för att ta tag i de när det är i luften.
ne istället försöker jag kväva känslan tills den kommer upp igen, och då bli så uppriven utav en känsla att det käns som att hela mitt bröst ska explodera i en miljon bitar.
Men när man tror att en sjukdom som cancer ska ta en av de människor man älskar mest, en av de människor som står mig närmast, då fall jag automatiskt sjuhundra meter under jorden, luften flög ur mig, orken försvann, jag har aldrig känt mig så vilsen som då, har aldrig heller känt mig så förvirrad.
Det gick inte in i mitt huvud, någon som dig, någon som stod mig så nära som dig skulle aldrig kunna få en sån sjukdom, aldrig aldrig ALDRIG!
Jag hade svårt att se dig i ögonen ett tag, för allting jag då såg var cancer, hur sjukt det än låter, så var det de ända jag såg.
Först såg jag cancer, och då sprang jag och blundade, när jag sedan sprang tillbaka och tittade en gång till, då såg jag den människan jag älskar, den människan som står mig nära, den människan jag aldrig lämnar.
Att behöva tro att någon ska lämna dig i en sjukdom som cancer är hemskt, men att sedan veta att det inte alls skulle bli så är den underbaraste känslan jag någonsin varit med om.
Det var precis som att få ge cancer en fet jävla käftsmäll och långfingret som bara fan !
Där av min anledning till att cancer suger, plus att cancer tog min farfar, och många andra människor i världen, runt om, över allt .
Kanske blev ett väldigt konstigt inlägg, vad vet jag ? Klockan är 01:39 det kan vara en anledning, en annan kan vara för att mina ögon har nog läckt en del. Haha, kan inte skilja på vilket, och har inte bestämt mig för vilket jag ska skylla på än.
Ibland bara lättar allt, tyngden jag har haft på mina axlar som tyngt ner hela mig har lättat. Och den lättade utan att jag behövde lyfta ett finger, vilket gjorde mig så lättad att jag nästintill började gråta. Jag har nu fått ännu ett vikariat, och...
Ibland blir jag tyst och stänger ute världen för jag behöver tänka och vara för mig själv och inte dela mina tankar med omvärlden. Men för omväxling tänker jag dela med mig av en tanke som smått gnager lite, och därav drar jag mig för att ställa fr...
Snön yrar ifrån himlen och letar sin väg ner till marken. Barnen står och tittar uppåt, med munnen öppen och tungan ute, de försöker fånga snöflingorna på deras tungor, precis som Pippi Långstrump gör. Alla husen ser mysiga och varma ut med alla ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 | 7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 | |||
31 |
|||||||||
|