Sitter än en gång på mitt lilla rum, i min lilla säng & lyssnar på musik. Det är nog bland de saker jag gör oftast, sitter i mitt rum, med lamporna släkta & bara lyssnar på musik & tänker. Det är skönt att vara ensam & verkligen får tänka för sig själv i sin ensamhet också faktiskt.
Det är iaf något som är typiskt mig..

Just nu funderar jag över hur tiden kan ta så mycket ifrån en.. Jag menar, med tiden förlorar man folk, man förlorar kontakter med folk, man förlorar folk ifrån ens familj/släkt, husdjur, ägodelar, allt möjligt. & det är tiden som tar avstånden allt längebort ifrån det vi verkligen längtar efter, det är tiden som gör att vi räknar hur länge sedan det var sen just det hände..
Det är tiden som avgör hur stort hålet är i oss, det är vi som fyller det hålet med saknad, kärlek & alla andra känslor vi känner över det.
Tiden gräver djupet, vi bara lägger dit våra känslor & begravar det djupt inom oss tills vi blir någon annans fyllnad.


Tänk ändå hur mycket man gjort, som man ångrar, eller vill göra igen. Tänk alla skratten man har delat med folk man känner, blandat med folk man inte ens visste fanns..
Jag kan inte mer än le när jag tänker på hur mycket jag varit med om, & ändå är jag bara 19 år. Jag slår vad om att det finns personer som är yngre än mig som varit med om så mycket mera, men det stuntar jag i nu. För det jag har varit med om, det har skapat mitt liv & mig till den jag är idag. Utan allting hade jag inte varit samma person, jag kanske då hade varit raka motsatsen till vad jag nu är idag? Vad vet jag ? (:

Sen finns det helt klart några bitar ur ens liv som man inte är helt lika glada över.. Som när vännerna vände ryggen till & försvann, när jag lämnade några vänner som jag idag saknar, när man glider ifrån någon som betyder mer än allt...
Men det är sånt man kan fixa till, mer eller mindre?
Ibland undrar jag hur allting skulle varit om ingenting hade hänt, inga vänner hade sagt hejdå, jag hade inte lämnat någon vänn, hade inte heller glidit ifrån någon.
Hur skulle allting se ut då?

Det är sjukt vad alla småsaker i livet ändå spelar stor roll.. Hade jag inte gått den stigen jag nu valt att gå, så skulle jag & mitt liv kunna se helt totalt annorlunda ut.
Det är något som skrämmer mig, att varje minsta lilla beslut har en sån stor inverkan i ens liv ändå...

& Sen är det så många saker jag inte förstår mig på, som jag nästan kan bli helt gråhårig på, sånna saker som verkligen kan ta kål på mig..
En av de sakerna är hur man kan knäppa ett kort & sedan få det på bild sen .
Kunna filma & sedan se det på film.
Kunna filma & sedan visa det på TV.
Kunna ringa upp en människa vart du vill i världen & sedan prata med den som om den vore 1 meter ifrån dig , max!

Datorer, hur allting kan visas & synas på en sånhär liten sak...
Musik, hur det kan spelas in & få det ljud som det får, & sedan kunna spelas upp med hjälp av en CD skiva ?!

Sen finns det en massa mera saker på min lista som jag inte heller förstår mig på, men jag är glad att någon annan har förstått sig på det, så att allting fungerar som det ska när jag håller på med något av det ! (:

NU ska jag inte skriva mera för tillfället.
Tjing tjing!

 

Maliiin

8 mars 2010 09:14

Jadu jag är likadan, ibland kan jag snöa in på ord. Typ hur fan dom kom på att människor ska heta just människor och varför det blir "män i skor" när man plockar isär det. Hm, det finns mycket man kan bli gråhårig av, men du kommer vara lika söt när du blivit gråhårig

http://raggarbrudenvasteras.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hösten. Så jag Älskar hösten. Det är vackert ute, trädens löv skiftar i vackra färger. Jag får gå runt i kängor, mössa, halsduk. Luften känns fräsch och uppfriskande. Men det bästa är att jag kan göra det som jag som barn (som alla barn) älsk...

Ibland bara lättar allt, tyngden jag har haft på mina axlar som tyngt ner hela mig har lättat. Och den lättade utan att jag behövde lyfta ett finger, vilket gjorde mig så lättad att jag nästintill började gråta. Jag har nu fått ännu ett vikariat, och...

Ibland blir jag tyst och stänger ute världen för jag behöver tänka och vara för mig själv och inte dela mina tankar med omvärlden. Men för omväxling tänker jag dela med mig av en tanke som smått gnager lite, och därav drar jag mig för att ställa fr...

Jag sitter på balkongen och lyssnar till det dova mullrandet som kryper närmare. Regnet nuddar balkong taket och ger ifrån sig ett lugnande ljud. Himlen lyses upp av de stora blixtrarna som leker. Jag måste säga att jag har det väldigt bra nu, jag tr...

Snön yrar ifrån himlen och letar sin väg ner till marken. Barnen står och tittar uppåt, med munnen öppen och tungan ute, de försöker fånga snöflingorna på deras tungor, precis som Pippi Långstrump gör. Alla husen ser mysiga och varma ut med alla ...