Idag har varit en lugn dag. Skolan, sen hem, kollade lite på TV & så, sen blev det ut med hundarna. Först gick jag ut med Myra i ca. en timme, de gick bra och vi släpade inte fötterna efter oss, hehe. Sen blev det ut med lillhunden Mack, och de gick nog på en kvart tror jag. Sen kom jag hem & kollade på Uggly Betty - Jag stört bölade i slutet av programmet när Daniel kramade om Betty efter det att Daniel's fru Molly dött och han sitter ute och väntar på att Betty ska komma. Jag kunde absolut inte hålla mina tårar inne, utan dom rann längst mina kinder och jag grät som bara den! Jaa jag vet, jag är den böliga typen som gråter av sånna "fjantiga" scener i filmer.. Men efter Uggly Betty så blev det såklart Desperata Hemmafruar (inge gråt där inte) hehe, alltid lika bra måste jag säga. Tänk vad jag älskar tisdagarna's TV ifrån 20.00 till 22.00 De är ju bara bra program (nog för att det bara är två program), sitter klistrad framför TV'n varje gång tror jag, har inte frivilligt sådär missat ett avsnitt, & om jag nu har gjort det så har jag kollat på reprisen. Jag vet, jag är en nörd, men jag gillare !

Just nu sitter jag här & försöker komma fram till vad jag vill & vad som är bäst. Det är verkligen inte lätt, & tänker jag efter (jag behöver inte ens tänka efter) så vet jag att det är rätt, men jag tvekar ändå. Precis som i nästan allting jag gör, så tvekar jag - mer eller mindre ... Även fast det är helt glasklara saker, så väcker jag ändå någonting i mig som får mig att tveka, som får mig att vända ut & in på mig själv, samt på den glasklara saken.. De förstör nog en del för mig, men jag vet inte hur man slutar tveka riktigt på sig själv, eller hur man ignorerar det? Kanske är det en bra sak, att alltid tveka, kanske man verkligen tänker igenom sakerna då, jag menar verkligen tänker igenom dom & inte gör någonting större helt förhastat bara? Nej, allting med känslor & tankar & tvivel lägger jag på hyllan för tillfället tror jag.

- För nu ska jag faktiskt försöka sova en gnutta, har trotts allt skola imorgon, hur tråkigt det än är...