Igår fick jag en chock!... Jag skulle ut & cykla en sväng b.la till affären för att köpa någonting..
Men jag kom inte längre än till grinden, jag släppte cykeln rakt ner i backen, för utanför grinden stod Myra (våran Leonberger) & kollade på mig med hennes snälla små ögon.. Jag förstod inte alls vad hon gjorde här (för hon ska egentligen vara hos ettpar av mamma å pappas kompisar medans dom är på cypen).. Jag fick panik, Myra stod & "hyper ventilerade" med tungan utanför munnen, jag började gråta, låste upp ytterdörren igen, fick ännumera panik, vad hade hänt dom som Myra var hos?! Har dom ramlat & Myra har sprungit hem, eller vad har hänt?!
I all panik ringde jag lillasyster & började gråta, jag tror jag frågade henne om vad jag skulle göra, eller om hon hade nummret hem till dom som Myra var hos..
Sen la jag på & ringde till mamma, jag berättade allting ännu en gång så började jag gråta..
Jag fick nummret hem till dom & ringde dit, sa att Myra var här & allting sånt..
Så nu är Myra hemma, allt hon gör är att ligga & sova under mammas säng, de har hon nu gjort sen igår när hon kom hem..
Blir inga utflykter med henne nu, blir ta det lugnt för lillstintan min nu..

Det var då tur att hon hittade hem, jag menar, igår var ungefärt 95% av Sveriges befolkning fulla, lekte med raketer & allt möjligt, plus att för att Myra ska komma hem så måste hon springa över 301'an & igår var den inte lite traffikerad...
Jag är bara så glad att lillvoffen kom hem hel & framför allt att hon hittade hem, hon hade blivit raketrädd när hon var ute på deras gård eller någonting, så hon rymde & sprang hem...
Men nu är lillvoffen i tryggt förvar hemma, mysvoffen min då...

(Om någonting hade hänt dig, så skulle jag ha gråtit en miljon tårar mera än vad jag redan gjorde igår..)