Gaah! Jag önskar just nu att jag bara skulle kunna blunda, vakna några månader senare & slippa känna den krypande känslan i kroppen. Hela min kropp skriker efter en snus, hela min kropp vill att jag ska dämpa skriket genom att bara ta en snus. Min hjärna vet att om jag tar endast en snus, så blir jag lugn, jag känner mig avslappnad & kan då fokusera på annat än att försöka tugga tuggummi för att dämpa min längtan.

Just nu vill jag skrika lite, sen springa till affären, köpa mig en hel stock med snus, krypa ner i sängen med en snus under min läpp, sen krama om stocken tills jag somnar, vaknar sedan upp med stocken i min famnn. Sen ta en morgonsnus och må underbart.
Vissa dagar ångrar jag att jag försöker sluta, men att börja snusa igen då är att ge upp, & ge upp det är någonting jag inte vill. För jag vet att jag kan, bara jag vill.. Men när det blir såhär, när hela kroppen skriker efter den lilla underbara helt fantastiska påse med snus, så blir jag galen. Allt jag vill är att ta alla snusar i världen, ha dom för mig själv, leva lyckligt med dom resten av mitt liv.. Men jag gör det inte för att jag vet att även om det är jobbigt nu, så är det nog värt det.. Men just nu känner jag mig mest bara handikappad utan snus. När man ser sina vänner/pappa ta en snus efter maten eller när som hellst, så blir jag så sugen på en snus.

Man hör ljudet av en dosa öppnas, efter ett tag känner man lukten, man ser någon stoppa snusen under läppen, sen hör man ljudet av en dosa som stängs.. Hur underbart är det inte att vara den personen som håller dosan i hanen, som stoppar snusen under läppen? De går inte att förklara.. Det är någonting som jag verkligen saknar.
Kommer jag någonsin sluta sakna min snus, kommer jag alltid att ha denna känsla i kroppen?

Jag kommer fortfarande ihåg den gång jag tog min första snus, det var inte äckligt, de smakade annorlunda, spännande, det var någonting som var gott, som jag blev mer nyfiken på - det var någonting jag viste att jag vela ha mer av.

Nej, nu ska jag sluta sitta att skriva om snus här, desto mer jag skriver, desto mera vill jag ta mig en god en snus och pilla in under läppen.. Suck, kanske jag ska lägga mig i sängen & kolla på en film tills jag somnar, för att inte låta tankarna gå till den underbara snusen..

haha, nästan patetiskt vad jag saknar snus, men det är ju sant, jag verkligen saknar det! Baah !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hösten. Så jag Älskar hösten. Det är vackert ute, trädens löv skiftar i vackra färger. Jag får gå runt i kängor, mössa, halsduk. Luften känns fräsch och uppfriskande. Men det bästa är att jag kan göra det som jag som barn (som alla barn) älsk...

Ibland bara lättar allt, tyngden jag har haft på mina axlar som tyngt ner hela mig har lättat. Och den lättade utan att jag behövde lyfta ett finger, vilket gjorde mig så lättad att jag nästintill började gråta. Jag har nu fått ännu ett vikariat, och...

Ibland blir jag tyst och stänger ute världen för jag behöver tänka och vara för mig själv och inte dela mina tankar med omvärlden. Men för omväxling tänker jag dela med mig av en tanke som smått gnager lite, och därav drar jag mig för att ställa fr...

Jag sitter på balkongen och lyssnar till det dova mullrandet som kryper närmare. Regnet nuddar balkong taket och ger ifrån sig ett lugnande ljud. Himlen lyses upp av de stora blixtrarna som leker. Jag måste säga att jag har det väldigt bra nu, jag tr...

Snön yrar ifrån himlen och letar sin väg ner till marken. Barnen står och tittar uppåt, med munnen öppen och tungan ute, de försöker fånga snöflingorna på deras tungor, precis som Pippi Långstrump gör. Alla husen ser mysiga och varma ut med alla ...