nu sitter jag här & skriker så mamma ringer & frågar vad det är frågan om...
Blir så jävla less! Först leder vi, & Bollnäs blev säkert alldeles för malliga över att vi ledde, sen på 10 min så släpper dom fitt***a in 3 jävla mål, tre jävla mål på tio minuter... Nej nu är då fan inte Lindah glad alls på en fläck!
FYFAN SÄGER JAG !

... ibland blir man bara så jävla less på bandy, iaf när det blir såhär..

FAAN!

Sitter & bara njuter nu, lyssnar på skön bra musik & äter Solroskärnor. Var sugen på någonting, (okej jag var sugen på godis men kände inte för att äta det idag..) så då gick jag & kollade runt, hittade solroskärnor & kände att det skulle smaka smaskens! - Vilket var precis vad det gjorde, underbart gott & nyttigt för den delen.

Praktiken idag har varit bra, fast på morgonen var jag på Lab, vilket var intrssant, deras maskiner var nog mest intressanta, men personalen där var verkligen super trevlig, alla var jätte snälla. Förstår inte hur en maskin kan göra så mycket bra & få fram allting, det är riktigt häftigt hur långt vi har kommit i utvecklingen!..
& någonting som jag tyckte var ganska "coolt" var att de personer som jobbade där med dessa maskiner & datorer var bara tjejer, & de sägs att mestadels killar jobbar med datorer & maskiner? Har de då tänkt på alla dessa tjejer som jobbar med all den teknik som finns på sjukhusen? Eller det kanske inte ränkas, vad vet jag?

Sen på eftermiddagen var jag med & kollade på när dem la in en Revil dosa eller hur det nu än stavas.. Det gick hur bra som hellst ända tills dess att de skulle sy igen, jag tål verkligen inte stygn.. Det är bland det äckligaste jag vet, bara för att jag vet att det är några stygn som håller ihop huden, det är bara äckligt! Jag kände mig lite illamående då, men även det gick bra.

Någonting jag har tänkt på, är att jag verkligen lider med de människor som har fått en totalvändning på deras liv.. Såg en kvinna som satt & kollade på hennes man som satt i rullstol & inte kunde prata, hon satt på stolen, kollade på honom & jag började fundera på vad hon tänkte på. Hon bara satt tyst & kollade på honom medans hon blev alldeles tårfylld i ögonen, sen när hon såg att jag såg det, så var hon snabb med att tårka bort tårarna & började prata om Melodifestivalen med mig..

Jag menar för kanske bara något år sedan så kunde hennes man prata & gå, han kunde prata med henne & hon behövde inte hjälpa honom, hon kunde göra vad hon vela & han vad han vela..
Sen helt plötsligt händer det någonting & hela livet vänds upp & ner, istället för att vara "bara" fru till honom, så blir han beroende av henne, hon blir mer eller mindre hans skötare hemma. Utan henne skulle han inte klara sig..
Sånt gör mig ledsen, för det är ju inte så man planerar ett liv med någon, utan man planerar det tillsammans, man är till en del beroende av varandra, men inte alls på samma sätt..

Man ser så mycket på ett sjukhus, även fast jag inte är på en avdelning så märker man mycket ändå. Folk är öppna, de berättar om sina liv, om sin sjukdoms historia, många av dem har varit med om så mycket hämska saker & är inte speciellt gamla.
Det får en att fundera ganska så mycket på ens eget liv, jag klagar bara jag är förkyld eller något, men de kalgar inte & det har det så många gånger värre än vad jag har.
Dom är verkligen starka som har accepterat att deras liv har blivit annorlunda än vad det tänkt sig ifrån början & de gör det bästa av situationen som de bara kan. Sånt folk är oerhört starka & målmedvetna tycker jag.
Tänk om man själv kunde ta allting med en sån possitiv intsällning :)

Nej nu ska jag fortsätta knapra på mina solrosfrön! Tjingtjing!