Sitter här framför datorn & lär mig lite finska, ganska underhållande. Haha, kan faktiskt säga träskalle & morotsnäsa på finska nu, är måttligt stolt över mig själv måste jag säga :D
Fler ord ska jag lära mig, måste lära mig lite flytande finska har jag bestämt, hellst skulle jag fan vilja kunna prata lite flytande finska, bara för att liksom. Det är ju inte precis ett snyggt språk, utan det är lite ganska fult & roligt, låter fan som japanska i mina öron. Haha!

Idag började vi som fan med vårat projekt arbete, spelade in första scenen, mer än överdrivet nöjd kan jag inte vara. Blev så sjukt jävla bra! Måste verkligen tacka Erik, Pontus & Bengt för att dom hjälpte till idag! Så sjukt jävla bra det kommer bli, är pepp som fan nu, vill göra klart allt, för det kommer bli helt sjukt bäst så de finns inte! :)
BÄSTBÄSTBÄSTBÄSTBÄST! :D

Har även varit på kris idag, precis som vanligt nu förtiden. Alltid lika trevligt där alltså (:

Nu är det inte alls långt kvar, måste säga att det skrämmer mig ganska mycket.. Det känns i magen, det märks på mitt humör. Just nu dalar mitt humör ganska mycket känns det som, ena sekunden kalas glad, andra sekunden är jag fast i mina tankar & tänker på allting mellan himmel & jord..
.. Det skule förstöra mig lite om du satt där, om du var där, om du lyssnar, om du dömer mig, om du bara andas där samtidigt som mig...
Jag vet inte varför det känns så, kanske för att du är så pass "personlig" eller vad jag ska säga, du är en del av mig, & om du skulle vara där, skulle du döma mig, skulle du ändra din syn på mig? Jag vet att du redan vet allting, men skulle du vara där, just precis då, så skulle jag faktiskt kunna springa därifrån, fort som bara den också.. Det är min största rädsla över det hela, just att du kanske kan finnas där..

Kanske bara jag som inbillar mig att du skulle tycka att jag var en idiot som ställt upp på det, fast jag var ju inte helt frivillig...

... Jag gör det jag tror är rätt, iallafall för en person är det rätt.. Om du bara kunde få dela mina tankar över det hela, om du fick veta på allting som rörs om i mitt huvud just nu, kanske du skulle förstå mig då, kanske du väljer att inte vara där då? Kanske du skulle finnas där för mig om jag bara pratade öppet om det, vad vet jag?
Jag vet att jag får skylla mig själv som inte säger någonting om det till det, jag vet att jag inte delar mina tankar med dig om just detta, men det är svårt. Jag har verkligen en klump i magen & en miljon tankar som säger olika saker.. Det är bara fullt upp nu, jag känner för att rymma ifrån allt, spola tillbaka tiden & bara blunda för alltihopa...
Ibland önskar jag att jag inte visste något alls...