Tack du som kallar dig för min vän, tack så mycket, jag bockar & bugar i din ära.
Du är så fin i din krona full av skit, dina små undersåtar är så söta dom med, kollar blindt på dig & tror varje lögn du sprider.
Jag måste verkligen säga tack för all den vänskap du gett mig med lögner & de gånger du svikit mig, jag trodde på dina ord, kommer du ihåg? Varför skulle jag annars ha börjat prata om jag inte trodde dig?

Nu är du inte värd mina ord längre, att de skulle bli såhär igen, efter alla gånger så trodde jag att vi båda hade vuxit på oss, jag har gjort det, men tydligen inte du.
Eller var du tvungen, kände du dig så tvingad att du var tvungen att springa & säga allt, stoltsera med det du visste om mig, var det kanske så det var?

Hur det nu än var, så har jag insätt att jag aldrig mera kommer att säga dig något som jag bara vill säga till en enda person, för i slutändan så vet ändå fler personer det än bara du & jag.
Jag måste säga att jag tycker att det är synd, för jag litade verkligen på dig till 110% den kvällen, nykter eller onykter när jag sa det, jag litade på dig.
Du sa att du förstod, sen lovade du, enlig mig var lova att inte säga det till någon, men enlig dig var lova att springa & säga det till andra såfort som möjligt..

Du kan stoltsera hur mycket du vill med mitt liv, du vet ju en hel del om det, så varsågod, säg vad du vill, gör vad du vill, du håller ju ändå inte det du lovat.
Men allting du gör, de bevisar bara i hur mycket till liv du har & hur upptagen du är utav alla andras liv. Är mitt liv & alla andra dina vänners liv så mycket mera roligt att prata om, att bryta löften för, så fortsätt med de, gör det. Men tro inte att jag kommer säga saker om dig, jag har gett dig ett löfte till allt du sagt till mig & det håller jag, för mina föräldrar lärde mig innebörden utav löften redan när jag var liten, något dina verkat glömma..

Men tack för den vänskap & de år utav lögner med dig, jag uppskattar de innerligt, jag tycker du lika gärna kan berätta för mig om allting du sagt & till vilka du sagt det till, de är du nästan skyldig mig, tycker inte du det? Det gör mig ingenting om du skämms när du läser det här, de får du göra. Jag hoppas att jag var den sista människan som du bröt ett löfte till, tänk om, snälla, för din egen skull. Jag orkar inte med personer som dig, det är bortkasstad tid, tyvärr...

 

caroline

8 januari 2010 17:22

jag finns här, det vet du.
och jag kommer alltid att finns där vid din sida.
fast det känns som om jag bor på andra sidan jordklotet just nu men jag finns, du har mitt ord på det.
hand i hand livet ut, jag älskar dig

http://carolineasberg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hösten. Så jag Älskar hösten. Det är vackert ute, trädens löv skiftar i vackra färger. Jag får gå runt i kängor, mössa, halsduk. Luften känns fräsch och uppfriskande. Men det bästa är att jag kan göra det som jag som barn (som alla barn) älsk...

Ibland bara lättar allt, tyngden jag har haft på mina axlar som tyngt ner hela mig har lättat. Och den lättade utan att jag behövde lyfta ett finger, vilket gjorde mig så lättad att jag nästintill började gråta. Jag har nu fått ännu ett vikariat, och...

Ibland blir jag tyst och stänger ute världen för jag behöver tänka och vara för mig själv och inte dela mina tankar med omvärlden. Men för omväxling tänker jag dela med mig av en tanke som smått gnager lite, och därav drar jag mig för att ställa fr...

Jag sitter på balkongen och lyssnar till det dova mullrandet som kryper närmare. Regnet nuddar balkong taket och ger ifrån sig ett lugnande ljud. Himlen lyses upp av de stora blixtrarna som leker. Jag måste säga att jag har det väldigt bra nu, jag tr...

Snön yrar ifrån himlen och letar sin väg ner till marken. Barnen står och tittar uppåt, med munnen öppen och tungan ute, de försöker fånga snöflingorna på deras tungor, precis som Pippi Långstrump gör. Alla husen ser mysiga och varma ut med alla ...